Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1856, sida 1

De vandrande Djeknarne. Bonahistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Patronens första afsigt hade varit att genast skrida till handling. Spöqvists mellankomst och Svalgrens inträde bestämde patronen att lita handlingen föregås af ett lämpligt tal. Och han upphof sin mun och talte sålunda, allt under det han hviftade med chambrieren: — Vet du, din tiufstryk, hvilka en husbondes rättigheter äro? Nej, det tyckes du icke veta, men jag skall upplysa dig derom. Jag kan ge dig en orlofssedel och förskaffa dig ett prestbetyg, som förstöra din framtid och brännmärka dig och göra dig afskydd af alla menniskor; du skall aldrig få arbete och bergning, hvart du vänder dig inom Sverges landamären, om icke bland pioniererna på Vanäs. En sådan orlofssedel har jag också lofvat dig, och dermed häller jag ord. Du har stulit jernet ur storsmedjan; jag kan måhända icke heviga det, men jag har rättighet att misstänka hvem jag vill, och dermed punkt. (Svalgren såg vid dessa ord särdeles belåten ut; ty han visste bäst, hvem som verkligen begått stölden, och hans rygg bar ännu märken, som vittnade om hvem patronen i sjelfva verket misstänkte.) — Men icke nog med det, fortfor Brackander; — här finnes också i Sverges lag något, som kallas husaga. Kanske du icke vet, hvad husaga vill säga? Din rygg skall snart få erfara det, min gosse. Jag har laglig rättighet att mörbulta dig, att slå dig gul