i anspråk än dem Sven en gång visade sig ega, då han inför de förvånande djeknarne kysstce släggan. Brackander delade ej denna gång Spöqvists munterhet. Den lille mannen ställde sig i en imposant posityr framför jetten, till hvars bröst han nätt och jemt räckte, och utbrast med hes röst; — Men om den rike mannen, som ämnade göra Johanna lycklig, vore ingen annan, än jag sjelf ... jag sjelf, hör du!.. skulle du ändå våga kalla honom dålig karl? Svara på den frågan! — Jag tager ej mitt ord tillbaka i det fallet heller, svarade Sven; — men så illa vill jag icke tänka om patron. .. — Jaså .. du.. lymmel .. du vågar kalla mig dälig karl! stammade Brackander, blågrön af ilska; — det skall du få umgälla! Vet du, skurk, att jag är din husbonde? Vet du, hvad det kostar att öfverfalla sin husbonde med oqvädinsord? — Jag är ditt vittne, Brackander, att drängen kallat dig skurk och dåliv karl, inföll Spögvist. — Det var osanning; det har jag aldrig gjort, genmälde Sven; — det var tvertom patronen, som . .. — Jag är ditt vittne, fortfor Spqvist, — att han beskyllt dig för osanning, det vill säga: kallat dig lögnare och storljugare. För dylika oqvädinsord, då de fällas af tjenare mot husbonde, bötes fyradubbelt mot hvad i lagen stadgadt är, enligt Missgerningsbalkens 15 kapitel. — Missgerningsbalken .. du nämnde ett ord, bror Spöqvist, sade patronen, i det han med handen for genom sin tup (under densamma hade ögonskenligen framblickat en ljus id); — jag har angående Missgerningsbalken något vidare att tala med denhär goJunkern. För tre veckor sedan försvann ur storsmedjan en bop smidjern af bästa qvalitet. Jag har