Du skall svara inför tinget .. var säker derpä.. och åka på kronoskjuts oc ligga på skampallen. Det skall bli en lustig historia. Och kan jag icke fälla dig, skall jag åtminstone låta inflyta i din orlofsscdel, att du är misstänkt för tjufveri. Ha, ha, ha, jag har väl rättighet att misstänka hvilket af mina legohjon, jag vill. — Herre Gud, suckade Sven likasom för sig sjelf, — icke skall domaren fälla mig för hvad jag icke gjort, men mitt rykte och anseende inför menniskorna blir förderfvadt. Det stannar alltid en misstanke på mig ändå.. Det vore förskräckligt! — Jo, sådane äro läsarne, bror Brackander, inföll nu Spöqvist; — idel gudsnådliga och fromma menniskor på ytan; men då man bara kommer underfund med dem, äro de idel tjufvar och kanaljer. Dender göken har nog gått i god skola. Den gamle knekten med träbenet . . jag menar hans fosterfar, haltebolinken .. har uppfostrat honom på rätta sättet. Har han lärt honom stjäla, så har han säkert också lärt honom gömma. Du lär aldrig få igen dittjern, Brackander, då det kommit i sädane lurifaxars händer. Men jag, länsmannen, skall hädanefter ha ett öga på dender korpralen och hela läsarepacket. .. Svens ansigte glödde, hans ögon gnistrade, ådrorna vid hans tinningar svällde. Han hade hitintills med krampaktig styrka faathållit i sin själ den förmaningen, att det just är i frestelsens stund en kristen bör taga vara på sitt sinne och aldrig löna ondt med ondt; men nu var måttet rågadt: han kunde icke längre strida mot sin natur. Den flammande blick, han fäste på länsmannen, förstummade denne, såsom om han sett ljungelden öfver sitt hufvud; den tappre kronobetjenten makade sig instinktmässigt upp i soffbörnet, så långt från Sven han kunde kommn-.