alla främmande makter, att det enda målet för han: sträfvanden och ansträngningar var att försvara vår: trosförvandters i Orienten rättigheter och göra slu på de förföljelser, för hvilka de voro utsatta. Främmande för alla egennyttiga afsigter, kunde han icke vaånta, att hans rättmätiga fordringar skulle hafva krigets lidanden till följd, och då han med smärtsam känsla betraktade dessa lidanden, så upphörde han icke som kristen och de honom af Gud anförtrodda folkens fader att förklara sin beredvillighet att sluta fred. Men de ieke långt före hans död öppnade underhandlingarne öfver vilkoren af denna för alla lika (2) nödvändiga fred hade ingen framgång. De makter, hvika slutat ett mot oss fiendtligt förbund, inställde icke sina rustningar under underhandlingarne, utan fastmer ökade dem; kriget tog sin fortgång och vi hafva fört det med fast hopp till den Högstes nåd och med fast förtroende tlll våra käre undersåters orubbliga ifver. De hafva rättfärdigat våra förväntningar. I denna svåra pröfningstid hafva såsom alltid icke allenast våra trogna tappra härar, utan äfven alla stånd af ryska folket visat sig värdiga sin stora bestämmelse. I hela vårt rike, från Hvita hafvets ända till Östersjöns och Svarta hafvets stränder herrskade en tanke, ett beslut, att hvarken spara lif eller egendom för fosterlandets försvar. Landtmän, hvilka ilat från plogen och den af dem skötta tegen för att väpna sig till den heliga kampen, gåfvo icke erfarna krigare efter i oförskräckthet och sjelfförsakelser. Nya Iysande dater af tapperhet hafva förherrligat den sista tiden af vår strid mot mäktiga fiender. Fienden blef tillbakaslagen från Siberiens och Hvita hafvets kuster, äfvensom från Sveaborgs bälverk och det hjeltemodiga 11 månaders försvaret af de i fiendens åsyn och under dess eld uppförda södra fästningsverken i Sebastopol skall fortlefva i den senaste efterverlds åminnelse. I Asien måste efter ärofulla segrar under de begge föregående fälttågen Kars med sin tatrika, nästan hela den anatoliska armåcn utgörande garnison gifva sig åt oss, och eliten af turkiska trupperna, som satt sig i marsch till fästningens undsättning, nödgades till återtåg. Imellertid har försynen i sina outgrundliga, men alltid välgörande beslut så fogat att en händelse inträffade, hvilken såväl vår kärälsklige fader, som äfven vi och hela Ryssland så ifrigt och enhälligt önskat, en händelse, den der utgjorde målet för kriget. Alla kristnas i Orienten framtida ställning och rättigheter äro betryggade. Sultanen erkänner dem högtidligen och i följd af denna handling af rättvisa inträder Ottomaniska riket i europeiska statsförbundet. Ryssar! Edra mödor och edra uppoffringar voro icke förgäfves. Det stora verket är fulländadt, om äfven på andra icke förutsedda vägar, och vi kunna nu med lugnt samvete göra ett slut på dessa uppoffringar och ansträngningar, i det vi återskänka värt älskade fädernesland fredens ovärderliga välgerningar. För att påskynda fredstraktatens afslutande och för att äfven för framtiden aflägsna blotta tanken på några från vår sida hysta eröfringsplaner, hafva vi samtyckt till fastställandet af vissa åtgärder emot sammanstötandet af våra krigsskepp med de turkiska i Svarta hafvet samt till en ny gränsreglering emellan Moldau och Bessarabien. Dessa eftergifter äro icke betydliga i jemförelse med bördorna aft ett fortfarande krig och med de fördelar, hvilka lugnets återställande lofvar vårt af Gud oss anförtrodda rike. Mätte dessa fördelar genom våra och våra trogna undersåters förenade bemödanden i fullaste mått ernäs. Måtte med bistånd af den himmelska försynen, som alltid varit Ryssland huld, dess inre välstånd befästas och förkofras. Måtte rättvisa parad med mildhet vara rådande vid dess domstolar och måtte sträfvandet efter upplysning och hvarje nyttig verksamhet öfverallt och med ny kraft utveckla sig och måtte en hvar under skydd af lagarne, som äro lika rättvisa för alla och skydda alla lika, i frid njuta frukten af sitt arbete. Mätte slutligen, och det är vår förnämsta och lifligaste öns an, den saliggörande trons ljus, i det det upplyser förståndet och stiärker hjertat, mer och mer bevara och höja sammhällets sedlighet, denna säkraste pant för ordning och lycka. Gifvet i St. Petersburg den 31 Mars 1856, det andra året af vår regering. Alexander.v FRANKRIKE. Kejsarinnan hade d. 6 dennes ännu icke lemnat sina rum. — Staden Paris ämnar gifva en lysande fest för konsressmedlemmarne. — Ryktet talar om en förestående reduktion af armeen på 150,000 man. — Marskalk Bosquet förtäljes skola gifa sig med hertigens af Montebello älsta lotter. ENGLAND. Drottningen skall d. 17 Mars hålla en revy med den i Portsmouth församade imposanta flottan. Den ministerielle Globe ser i denna tillställning en fingervisning för alla verldens nationer, att England ir rustadt att hålla freden och draga försorg om att den äfven hålles af andra. Peeliternas organ Morning Chronicle tar engelska nationen under sträng upptuktelse ör det den med sådan köld emottagit fredsDudskapet. Af någon enthusiasm har man, äger bladet, ingenstädes sett något spår, och sondon har ännu icke illuminerats! Den militär-kommission, som har att unlersöka visse af det högre befälets förhållanle på Krim under vintern 1854—55, har i helsca börjat sina förhandlingar. Lord Luan bestrider tillförlitligheten af MNeil-Tulochska berättelsen och anför, som ett bevis ör sin sats, att det af honom kommenderade avalleriet förlorat långt flera hästar, än det ommissarierna uppgifvit. Enligt lord Lucans ppgifter skulle för engelska kavalleriet från Jktober 1854 till Mars 1855 af 2216 hästar törtat 932 genom sjukdomar. I underhusets möte d. 7 gaf understatsseketeraren F. Peel på förfrågan tillkänna, att.