Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1856, sida 1

sjelf, så blir hon nog medgörlig, när bara hennes käraste är borta. Hon skall snart glömma honom och med tacksamhet emottaga ett giftermålsanbud, hvarigenom hon blir ett rikt och förnämt fruntimmer, istället för en simpel piga. Jag känner qvinnorna, Brackander; de älska sällan mannen för hans egen skull, utan för hans samhällsställning, hans rikedomar eller för annat glitter, som lyser dem i öonen. ; Efter en stund anmäldes, att supgen var färdig. Samtalet fick efter måltiden en polit sk riktning. — En skål för de liberala tidningarnes undergång! sade Spöqvist och höjde sitt glas, — det är de liberala tidningarne, som åstadkomma allt ondt i Sverige. Tacka vill jag Ryssland; der förstår regeringen att sätta munlås på pressen. Här i landet vågar svårligen en länsman, af aktningsvärd omtanka för sin familj, drifva sin tjenst, såsom den bör drifvas, det vill säga: klå bönderna, ty om också landshöfdingen skulle se genom fingrarne med det, så kan det likväl hända, att en liberal tidningsskrifvare får tag uti det och upprör himmel och jord.. . och så är man af med sin tjenst. . . Nej, min vän Brackander, lefve Ryssland! Der lär en hederlig länsman kunna stå sig bra; jag har just hört sägas, att länsmännen i Finland må som perla i guld. — Och så äro ju bönderna i Ryssland slafvar, inföll Brackander; — så borde det också vara här. : Vore min masmästare lifegen, skulle jag ej behöfva krångla så mycket, för att taga flickan ifrån honom. — Du har rätt. Och betänk, bror Brackander, huru annorledes det vore, om vi lefde i Ryssland, eller om Ryssarne vore herrar i Sverige. Tror du icke, att dina utmärkta förtjenster såsom jernbruksidkare, menniska och medborgare då längesedan varit erkända? Jo, säkert! Du hade i denna stund varit