Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1856, sida 1

—— ——————————————— ——— blick skall vara ledsen för min sknll eller tvifla om min trohet. — Godt, Johanna, var icke rädd för det. — Ro du tillbaka till herregården; ag skall ännu i qväll, så sent det än är, lunka till masugnen och tala med . Sven. — Tack, far. — Gud välsigne dig, Johanna. Flickan satte sig åter i den lilla jullen, som med jemna årtag aflägsnades från stranden och snart försvann i sommarqvällens halfmörker. Korporalen skulle nu återvända till stugan, för att säga mor Kerstin, att han ämnade gå ned till masugnen; då han i detsamma hörde gummans välbekanta röst ropa hans namn. Så snart han hunnit förbi den omtalade gråstenshällen, såg han Kerstin, der hon stod i stugudörren, och bredvid henne en man, den han snart igenkände för att vara dräng hos en i grannskapet boende bonde. — Här är ett bref till dig, Brant, ropade mor Kerstin, otålig att få veta dess innehåll, ty ankomsten af ett bref var i korporal Brants hydda en sällsynt händelse. — Ett bref? Från hvem kan det vara? tänkte korporalen och betraktade drängen, som framburit det, med en frågande blick, idet han gick in i stugan och tillsade Kerstin att bjuda brefbäraren någon förfriskning. — Min husbonde gaf mig lappen, sade drängen och ref sig i hufvudet; — han ville också säga er, att han i morgon bittida åker med en fora till Wexiö, och att korporalen kan få följa med honom, om ban vill. Kerstin tände en talgdank, korporalen påtog sina brillor, öppnade brefvet och läste. Läsningen gick långsamt, ty sannolikt var hvarken skrifstilen, staf