Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1856, sida 1

Patronen har nu, likasom vid värt förra besök, sin själafrände, kronolänsman Spöqvist och toddyglasen till sällskap. Ty det är solklart, att der en Brackander och en Spöqvist sammanträffa, der skola äfven tvenne toddyar vara. Samtalet är vigtigt .. allvarligt. Patronens ansigte lågar af en ädel vrede; kronolänsmannens ligger i allvarsamma rynkor, undantagandes någon gång kring munnen, som, då Brackander vänder ryggen till, drager sig till ett tvetydigt leende, snarlikt ett af skadefröjd. Patronen demonstrerar väldeliga, spottar ofta och svänger i handen en af sina mest älskade piskor. — Och dn nekar icke, Spöqvist, att du bland folket fört ut det fördömda ryktet, att jag friat till Johanna? fortfor patronen idet han med armarne i sidan stannade framför den tilltalade. . — Käre du, svarade Spöqvist saktmodigt, — jag gjorde bara, hvad du bad mig om. Du sade sjelf till mig: käre Spöqvist, utbasuna till höger och venster ... — Tig! Du är en bränvinsadvokat! röt Brackander. — Du förifrar dig, min vän, genmälde Spöavist med len, resignerad ton; — au förifrar dig verkligen. Läåtom oss tala lugnt, bror Brackander! Hvilken klok menniska kunde väl förmoda, att du skulle få en korg på det hållet . ... — Drag för fan i våld med dina korgar! skrek patronen; — du har föresatt dig att reta gallfeber på mig. (Forts.)