skjuts afförd hit till Östergötland, och kommer landsnördingeembetet i detta län vidare att om honom förordna. Styckegod-. Två medniller. En rätt besynnerlig händelse tilldrog sig för några veckor sedan i en Parisersalon. Ett sällskap var om aftonen samladt vid pianot och thebordet. Värdinnan i huset, som sökte att sysselsätta sina gäster, hemtade en af de stora exposttions-medaillerna och lät den gå ur hand i hand. Denna guldmassa af 5000 franes värde var för många en märkvärdighet. Fruns bror, en stor industriidkare, var dess egare och hade lemnat henne den på några dagar. Hvar och en betraktar noga och väger i handen medaillen, som går från den ena till den andra, ända till dess att thekopparne börja gå omkring. Just som man är som häst sysselsatt med thedrickningen, frågar värdinnan, hos hvem medaillen stadnat; man frågar hvarannan, man söker — men får icke reda på den. Detta väcker först förvåning, sedan harm. Frun hade hos sig två eller tre personer, som hon föga kände, som af hennes bror blifvit bjudna, för att för henne blifva presenterade, men som broderns oförutsedda frånvaro hade tvungit att presentera sig sjelfva. Nu syntes henne bäst att gifva medaillens försvinnande en skämtsam anstrykning och genom förställning söka återvinna det dyrbara i föremålet med den kejserliga bilden. yVälan! — sade slugt värdinnan — medaillen torde ha halkat i någons ficka . . . må hvar och en vända ut sin . . . min dotter (ett åtta års barn) skall först göra det och jag sedan; mina damer och herrar! vi äro alla för hederligt folk för atticke erkänna ett ögonblicks tankspriddhet .. och sedan hjertligt le deråt! En herre framträder och säger: hför min del sörklarar jag, att jag icke vänder ut min ficka och icke låter visitera mig. Allmän uppståndelse! Denna herre, en okänd med allvarsam uppsyn och orden på bröstet, var en af de personer, som på den frånvarande brodrens ansvar fått tillträde i huset. En vän i huset närmar sig honom, för honom bort till ett fönster och ber honom förklara sig. Innan kort uppkommer mellan dem en liflig ordvexling. vNej, min herre! — sade den fremmande mannen med mycken hetta — ingen skall bära hand på mig! Straxt väckas de svåraste misstankar mot denna person, som så ifrigt protesterade mot den i skämtande ton föreslagna åtgärden. Och som man tyckte sig märka, att han småningom närmade sig dörren, bildade sig en grupp för att, om så behöfdes, för honom stänga vägen. En stark jäsning i sinnena uppkommer och värdinnan råkar i förtviflan; flere herrar synas beslutna att spela den okände ettelakt spratt. De häftigaste tala om att skicka efter qvarterets poliskommissarie. Under denna allmänna uppståndelse stred den granntyckte eller försigtige mannen mycket häftigt med dem, som, för att icke drifva saken till det yttersta, sökte öfvertyga honom, att åtgärden upphörde att vara anstötlig, så snart den blef allmän. Men plötsligen utropar värdinnans gamla svärmor, som hela tiden suttit orörlig på en stol i ett hörn: Medaillen! medaillen! Alla vända sig om och få verkligen se det dyrbara föremålet, som den lilla åtta års flickan nyss hade mottagit af sin farmor och nu gladt svängde i luften. Det var emellertid alldeles otvifvelaktigt, att den i afscende på visitations-rätten så granntyckte herrn under hela aftonen icke hade närmat sig den delen af salen, hvarest den försvunna medaillen så oförmodadt igenfanns. Medaillen hade halkat från den gamla fruns knä, utan att hon märkte det, i samma ögonblick som barnet bragte henne bakelser; den hade sakta rullat ned på mattan och blifvit liggande på kant i hörnet, der kakelugnsredskaperna lägo. Det var då den gamla frun ville laga om elden, som hon upptäckte den. Sedan skatten nu var riktigt igenfunnen, närmade sig den okände midten af salen och yttrade följande ord: ?mina damer, jag är baron V. .. föreståndare för masugnarne i . Jag råkar hafva i min ficka en stor medaille, som är lika med denna och vid expositionen tilldömdes de verk, som jag förestår . . här är den ! Och härpå framtog han ur sin ficka en af tvillingsystrarne till den ett ögonblick försvunna medaillen. J begripen nu, hurudan min belägenhet skulle ha varit, om jag låtit visitera mig ... Jag trodde med skäl, att i ett sådant sällskap det förlorade snart skulle hittas . . Jag ville dertöre, att man på nytt skulle söka derefter, hellre än att skrida till i blottställande undersökning?. Derpå helsade han och gick gin väg, lemnande hela sällskapet i en upprörd och bestört sinnesstämning. (Sn. P.) PHvita frun på slottet Avenel har plötsligt, genom en smula kemi, erhållit en olå fru till motstycke. En professor i naturvetenskaperne höll helt nyligen i London några föreläsningar. Vid en af dessa voro omkrig etthundra damer åhörarinnor, och då nu professorn gjorde ett experiment med en kemisk kropp, blef en af damerna plötsligt aldeles blå i ansigtet. Saken var den, att nämnde dam hade sminkat sig, och den kemiska verkan bragte till allmän munterhet i dagen, att den skenbara ungdomsrodnaden på hennes kinder icke var annat än blå dunster. Mormonerne i norden. Enligt Köpenhamns mormontidning: pen skandinaviske Stierne utgjorde antalet af De sista dagarnes helige i de tre nordiska rikena den 1 Januari 1856 inalles 2,692 Deraf kommo 340 på Sverye (hvaribland 21 äldste 19 prester, 15 lärare och 11 diaconer), 198 på Norge och ej mindre än 2.147 på Danmark. Af de sistnämnda antalet uppchålla sig 1208 i Köpenhamn således tillhör en procent af nämnda stads innevånare denna sekt. Äfven till Island hafva mormonorn en så