Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1856, sida 1

De vandrande Djeknarne. Gondhistoria, berättad af Agrieola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Spöqvist var i sjelfva verket varmt intresserad för Brackanders giftermål med Johanna, ty han visste med säkerhet, att patronen äfven funderat på att fria till den rike kronofogdens dotter, Spöqvists eget qvinliga ideal. Spöqvist hoppades på detta sätt blifva qvitt sin enda och farliga rival. — Men hör du, sade länsmannen, — om jag ej misstager mig, lär Johanna redan ha en fästeman, din masmästare Sven Stål. Har du tänkt på det? — Bah! svarade Brackander skrattande, — är du så enfaldig, att du i den lilla omständigheten ser ett hinder för mig? Skulle jag ej kunna slå en af mina arbetare, en usel dräng, ur brädet? — Derpå tviflas icke ett ögonblick. Men om flickan glömmer Sven, är det derför ej säkert, att Sven glömmer flickan. Sven är en karl, som jag ej skulle vilja ha till fiende, det säger jag uppriktigt. Han skulle kunna bryta af dig på midten och göra två byttor af dig, bror Brackander. — Åh, ingen fara min vän. Om karlen börjar glo illa, lugnar jag hans känslor med 33 och 16 banko. För öfrigt ha vi husaga, fotblackar, och sådana män som dig, Spöqvist, för att qväsa dylika kanaljer, om de ej ge med sig i godo. Vi lemna nu tills vidare de båda vännerna att fortsätta sin sammanvaro, som slutade med en präktig supå, vid hvilken helan, halfvan, tersen och en flaska