Id Ruällter, di 110H10 Metet 1 Slyckegol. -H)As Leo of Armenien har nyligen ifrån Frankfurt utfärdat en mycket besynnerlig proklamation. Han vänder sig först till konungen af Preussen, besvärar sig öfver att hafva varit olagligt arresterad i 100 dagar och dessutom baktaJad på alla möjliga sätt. Såsom ersättning fordrar han den anspråkslösa summan af 100,000 Rår och polisdirektör Stiebers afsättning, den han anklagar för alla möjliga pojkstreck; dessutom fordrar han 12,450 franes såsom ersättning för de saker polisen fräntagit honom. Af kejsar Nikolaus begär prins Leo af Armåtnien att återfå sina familje-diamanter, som blifvit honom beröfvade år 1846 och som han uppskattar till en million franes. Dessutom heklagar han sig ötver att den pension af 12,000 francs, som blifvit honom lofvad vid hans förvisning ifrån Ryssland, icke blifvit till honom utbetalad. I ett bref till prinsen af Preussen påstår han, attinrikesoch justitie-ministrarne sagt honom, att polisen gjort sig skyldig till en stor orättvisa då den arresterade honom. Vi veta ej riktigt — säger Köln. Zeit. — hvad vi skola tänka om saken. Å ena sidan låter hela saken äfventyrlig och som en skepparehistoria, å andra sidan har prins Leo försatts på fri fot. Elefanten såsom ingeniör. Man har mångfåldiga gånger haft tillfälle att beundra elefantens märkvärdiga skarpsinne. På ön Ceylon, der dessa djur finnas i mängd i sitt vilda tillstånd, låter regeringen infödingarne fånga dem uti ofantliga kraalar, hvilka uppsättas uti skogen, och hvaruti de stora elefanthjordarne drifvas. Sedan de då blifvit snärjde och fastbundne, tämjer man dem, och låter dem utföra de gröfre detaljerna vid ofsentliga arbeten, såsom att trafva timmer, draga fartyg af stapeln, lyfta stora stenblock och draga de tyngsta lass. Det påstås, att några af de klokaste clefanter, när de trafva timmer, bruka draga sig litet tillbaka, för att granska högens proportioner, och om de märka minsta afvikelse från den rätta vinkeln, kan man icke förmå dem ditlägga en enda pinne, tills man åter gifvit den sin rätta form. Det är ett faktum, att när murare sätta upp murar, bygga broar, ete., lita de ganska mycket på sina fyrbenta handtlangares verksamma biträde. — Man påstår tillochmed om några bland dessa, att de, blott med vaktarnes ledning, utan vattenpass och blylod, kunna lägga den ena blocken på den andra med nästan menskligt förstånd och vett. Dessa djur äga en sådan ofantlig fysisk styrka, att de kunna bryta ner en skog för att stilla sin hunger, lika lätt, som bestode den utaf svaga rör. Härutaf begagnar man sig med mycken fördel vid de stora vattenverk, hvilka nu utföras på Mrs Morton och Tytters egendom, Rajawelle på Ceylon. Rörerna, utaf gjutet jern, utgörande en längd af nära tvenne (eng.) mil (hvart och ett rör vägande omkring 6 centner) måste föras till det ställe, som de skola innehafva, öfver nedhuggna trädstubbar, öfver den mest ojemna mark, uppför klippor, genom bergpass, dar det vore omöjligt att göra någon körväg, och der den svage infödde Cooly aldrig förmådde bära dem. Hvad var att göra? I denna förlägenhet tog den nitiske ingeniören, Mr John Blown, sin tillflykt till elefanterna. Dessa starka djur lägga sig på knä, rulla snabeln kring rören, hvilka ytterligare stödjas af tänderna, och bära sålunda bort dem, hvarigenom transporten blir både lätt och billig, ehuru elefanterna i brist på tillbörlig undervisning, ännu icke lärt sig skrufva ihop de olika afdelningarne. Det är emellertia intressant att se huru dylika svårigheter uti ingeniörkonsten kunna öfvervinnas i en koloni, der mera vetenskapliga hjelpmedel antingen icke äro tillhands eller blifva alltför kostsamma. Det kan intressera våra läsare att se följande vittnesbörd om elefantens tjenster såsom byggmästare, hvilket meddelas uti Mr Bakers nyssutgifna verk: -Åtta års vandringar i Ceylon. Författaren hade köpt en stor landsträcka uti de Ceylonesiska högländerna och ämnade grundlägga cn europeisk koloni deruppe, uti Newara Ellia — den helsosammaste del af ön. Här byggde han en kyrka och biträddes dervid af en elefant, hvars tjenster såsom byggmästare han sålunda beskrifver: Det som mest förvånade mig var det kloka djurets sätt att nedlägga tvenne ofantliga stammar utaf rödt keenar (ett af de tyngste trädslag). Dessa voro omkring aderton fot långa och två fot i diameter, och voro ämnade att ligga på hvar sin sida om strömmen, parallelt med dess lopp, och helt nära strandens kant. Elefanten lade dem med största noggrannhet i den ställningen, som de skulle innehafva, utan hjelp af någon mensklig hand. Han rullade den sakta med hufvudet, sedan med ena foten, och läggande snabeln på stammens motsatta ända, hejdade han dess fart, så snart som den, genom sin egen tyngd, höll på att rulla ner i ån. Jag ansåg arbetet vara förträffligt utfördt, men elefanten tycktes icke vara af samma mening. Han såg icke riktigt tillfredsställd ut; plötsligen gick han ned i strömmen och gaf stammen en ytterligare stöt med hufvudet, hvarigenom verket fulländades till allmän belåtenhet, idet båda trädstammarne lågo i parallel riktning midtemot hvarandra vid åbräddens yttersta kant. landalcundldannäfftalean