Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1856, sida 1

De vandrande Ejeknarne. (Bondhistoria, berättad af Ågricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Länsman Spöqvist är en medelålders man med ett ansigte, som liknar ett sådantder af guttaperka, som, vid minsta tryckning mellan fingrarne, kanutsträckas på längden och bredden och grina i alla möjliga variationer. När detta ansigte någon gång får nåden att visa sig inför landshöfdingen, lägger det sig i rynkor, som uttrycka en öfverjordisk vördnad, en sublim undergifvenhet; i hvarje drag läses då med präntad skrift: tiga lida och dö! Inför en lägre förman, exempelvis kronotogden, blitva dessa rynkor mindre skarpt markerade; de uttrycka undergifvenhet, men parad med en viss aktningsfull förtrolighet. Inför jemlikar och goda vänner bär samma ansigte en prägel af godmodighet, humor och tokrolighet. Inför bönder lägger det sig i högtidliga byråkratiska rynkor, någon gång förmildrade af en nedlåtande dragning på munnen, om bonden eger aldraminst ett halft hemman. Inför torpare liknar det ansigtet af en sphinx, en olöslig förstenad gåta. Men på utmätningsauktioner glänser det af gladlynthet och lycka. Länsman Spöqvist är då i sitt element . . . auktionsdagarne äro hans beaur jours. För att öfvertyga sig derom, borde man se honom med klubban i hand och höra hans snilleblixtrande, qvicka, putslustiga anmärkningar öfver hvarje sak, som han uppvisar och utbjuder åt den auktionsbesökande allmänheten.