Till herr Seldener. En kyrkogångare, som sökt herr Seldener enskilt men icke träffat honom hemma, önskar att i stället med dessa rader få offentligen tacka för det sätt, hvarpå orgelspelet i Domkyrkan nu verkställes. Hvar och en med något gehör kan nu följa med i psalmsången och lära dess melodier, så att en gång ett upplyftande allmänt samljud från församlingen kan uppkomma, i stället för att — såsom nu — den enskilte, som något höjer sin stämma under psalmsången, blifver föremål för uppmärksamhet. Äfven förtjenar förespelet till predikstolsversen förliden Söndag tacksägelse. Det utgJorde en sann afspegling af den kommande psalmens melodi: Först en inledande högtidlig Dur; närmare slutet några ödmjukt veka Molltoner; och dessa slutligen upplösta i några fridfulla Durtoner.