Article Image
ster, som ock i progressiv skala ökar sitt redan fullt betryggande kapital. Ty då under loppet af de första 28 åren brandskade-ersättningarne för hela tiden inskränkt sig till två och 3 pr mille eller 43 skillingar för 1000 rdr årligen af ansvarssumman, företer detta ett resultat, hvilket knappt något annat försäkringsbolag lärer kunna framvisa. — Kapitalet, som under förflutna 28 års tid årligen pr medium vunnit en tillökning af rdr 9453: 44. 2 bko, och ökades förlidet är med rdr 10,686: 45 bko, utgör nu fullt 9; procent af ansvarssumman, och gifver hvarje i föreningen försäkrad egendom ett i samma mån högre värde, hvilket årligen ökar sig, oaktadt hvarje delegare efter 16 års tid från dess inträde i föreningen, och sedan allt framgent så länI ge föreningen existerar, årligen undfår samma belopp i utdelning, som han förut under de första 10 åren hvarje år tillskjutit i ordinarie premie -— och detta utan afscende på om hans egendom under tiden en eller flera gånger skulle nedbrinna, och genom brandskade-ersättning återuppbyggas. Sedan numera de i föreningen assurerade egendomarne derjemte i andra assuransbolag äro försäkrade för öfver en million rdr bko, hvilken assurans årligen ökas, serdeles när egendomarne öfvergå på andra händer, och dessa bolag, vid uppkommande brandskada, pro rata parte dela förlusten, lärer farhågan för betydligare ersättningar mer och mer försvinna. Det gifves tvenne sätt att vinna delaktighet i brandstodsföreningen. Det ena att hvarje år under loppet af 10 år betala 5 rdr för 1000 rgs, hvilket inbetalta belopp, som på 10 år utgör 50 rdr pr 1000 anses förräntadt hos föreningen; och då detsamma uppgår till 10 2 af ansvarighetssumman, som efter 6 3 räntefot inträffar 6 år efter sista inbetalningen, vidtager delegarens utdelning, som utgör samma summa eller 5 rdr pr 1000. Således har vid 26 års förlopp den inbetalta summan blifvit återbetald, och egendomens försäkring, äfvensom denna årliga ränteutdelning till delegarne står det oaktadt alltid qvar så länge föreningen existerar. — På detta sätt är lätt bevisadt, att en assurance i Nya Brandstodsföreningen kostar endast Åo pr mille, när försäkringar i andra bolag kosta minst 1 pr mille, hvilket tydligen framstår när det andra alternativet för en försäkring här uppställes: Om man nemligen genast inbetalar 10 af ansvarssumman, så erhålles ock genast årligen 5 på den erlagda summan som räntevinst t. ex. en försäkring af 10,000 rdr bko betalar rdr 1000, som kostar i ränta å 6 rdr 60 afgår bevillning 3 qvarstår kostnad itdr 57 för denna erhålles i ränteutdelning 50 och utgör således kostnaden 1, då deremot, som nämndt är, intet annat bolag försäkrar till ringare premie än 1 pr mille eller rdr 10 bko. Orsaken, hvarföre ett jemförelsevis ringare antal assurancer de sednare åren tillfallet brandstodsföreningen än andra bolag, är troligen den, att endast få göra sig besväret undersöka, att brandstodsföreningens asgurancer äro de billigaste och bäst betryggande, synnerligast när extra premier cj komma i fråga. Hvad dessa sednare angår, så beror det på hvar och en att undvika dem genom ett bättre byggnadssätt, och för eldfarliga inrättningar erlägga den högre afgiften på samma rörelse, som förorsakar en sådan, hvilket troligen ingen husegare lärer glömma. För alla de hus, hvarföre icke någon extra-premie erlägges, måste således denna fråga besvaras med det bestämdaste: Nej. IIvad åter dem beträffar, för hvilka extra premier betalas till sådant belopp, som gör försäkringen dyrare i Nya Brandstodsföreningen, så har det alltid berott på försäkringstagarens fria val att ingå i denna eller söka annan försäkringsinrättning, och der nya ägare till sådan egendom uppstått, hafva dessa vid köpet ägt tillfälle beräkna fördel och nackdel af försäkringen. Således kan ingen orätt sägas hafva skett, då de öfriga genom dessas inträde lupit större risk; dessutom borttages alltid afgiften så snart anmälan om rättande af det felaktiga har ingått, hvarpå finnes ganska många exempel. Vid brandskada gifves alltid prompt och full ersättning efter skedd värdering. I händelse föreningen likväl kommer att upplösas, och det nu utlånta kapitalet rdr 400,000 riksmynt skulle till betalning uppsägas; äro då de herrar, som ifra för denna åtgärd, i tillfälle att anvisa låntagarne häraf någon fond, som mot samma säkerheter öfvertager lånen? Ty hvilken mängd af lånesökande skulle eljest ej blifva beroende af mäklaregunst, och få en genom courtage stegrad ränteutgift. Huru skall dessutom förhällas med föreningens gemensamma garanti hos rikets ständers bank, hvarföre decharge icke kan erbållas förr än rikets ständer varit samlade och beslutat om annat försäkringsbolags godtagande för lånens öfverflyttande? Ty man lärer väl ej kunna tvinga alla dessa låntagare i banken, att ingå i något annat bestämdt bolag, då de för detta ändamäls vinnande utan räntegodtgörelse fortfarande bidragit med 2:ne års förskottspremier till föreningen — sådant vore ju våld. — Sjelfva delningen af fonden gifver äfven ämnen för strider, då man hört yttras det påståendet, att extra-premicfonden skulle skiljas från den ordinarie, och sålunda de som endast contribuerat till denna sednare frånkännas all ersättning för den större risk de under försäkringstiden hafva lupit. Om man nu besinnar. hvilken mängd af olika afgångne eg re, som bidragit med extra premier för yrke och tillfälliga omständigheter — huru vill man få deras rätt utredd, och huru skall den komma hvar och en till godo? Styrelsen skulle här få en kinkig uppgitt att lösa, och fara vore för handen, att så många af densamma som kunde, frigjorde sig, hvilket, då nära nog alla tjenstgjort öfver den i reglorna bestämda tid, skulle leda till hela styrelsens upplösning; och hvem vill då taga hand om föreningens angelägenheter? Kan fråga om upplösning rimligen uppstå, sedan man öfvervägt förestående uppgifter, och gjort sig försäkrad om desammas till ord och siffra fullkomliga riktighet? Jag tror det ej — åtminstone tror jag det vara vanskligt för alla direktioner, kommissioner och andra ombud, som handhafva bevakandet af allmänna eller enskildta rättigheter; ty dem kunde en svår efterräkning drabba i fall i framtiden den å annat ställe tagna assurancen af sjukdom, resa eller annat möjligen inträffannde hinder ej enligt föreskrift kl. 12 på förfallodagen förnyades — då deremot i brandstodsföreningen efter 10 år alldeles ingen förfallodag a Kd -— PA AA —— MH IM -— — —

9 april 1856, sida 2

Thumbnail