Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1856, sida 1

De vandrande Bjeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Sådant var förhållandet: Brackander var käri Johanna Brant, korporalens dotter!! Men denna kärlek var naturligtvis af lugn och sansad art, ty i stora själar kunna visserligen passioner vakna, men de heherrskas och hållas inom tillbörliga gränser. Hos den praktiske Brackander hade äfven kärleken en praktisk riktning och visade, isynnerhet när frågan var om en Jadugårdsdeja, en viss benägenhet att höja sig öfver tomma, at svärmiska idcalister påfunna formaliteter, såsom vigsel, äktenskapskontrakt och presterlig välsignelse. Men i Johannas hela väsende och framför allt i den rena blicken från hennes klara bla ögon låg en för hvarje praktiskt förstånd oförklarlig kraft, som höll patronen på vederbörligt afstånd och kom hvarje ord, som kunnat förråda hans känslor, att dö på hans tunga. Ingenting förrådde hans hjertas svaghet, om ej det att han efter Johannas ankomst till Trernadslösa, egnade en ovanlig omsorg åt ladugårdssköt seln och gjorde flitigare besök hos sina oxar, kor och qvigor, än förut. — Det är löjligt ... det är befängt, mumlade han idet han hastigt gjorde halt framför sitt husapotek och tillagade en hjertstyrkande medicin al cognac och några droppar vatten; — det är för rasande! Jag, Brackander, brukspatronen, fundera på giftermål med en ladugårdspiga? . . . Har jag verkligen gjort