Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1856, sida 1

— planer, som en dylik förening nödvändigt måste gynna. Att intet hinder från flickans eller hennes föräldrars sida skulle möta, derom var han förvissad, han väntade tvertom att föräldrarne skulle tacka honom med glädjetårar i ögonen och flickan dåna af förtjusning. Efter halfannan timmes förlopp rullade giggen åter in på Trefnadslösas gård. Den holsteinske fuchsen var betäckt med svett och lödder, patronens ansigte glödde af harm och raseri. Han gaf Svalgren en örfil, derför att denne ej nog hastigt hann slå ned fotsacken, sparkade gårdhunden, som med hviftande svans kommit sin herre till mötes, och rusade upp på sitt kontor. Otroliga händelse! fenomen i mensklighetens årsböcker! Brackander hade fått en korg! ... Den unga fröken hade gifvit honom ett höfligt, men bestämdt afslag! Hon hade försakat masugnarne och stångjernshamrarne och sällheten vid den älsklige jernpatronens sida! O åvinna, qvinna! Tvenne dagar derefter emottog kronolänsman Spöqvist en biljett med inbjudning att besöka vännen Brackander. Vi finna de båda sympatiserande själarnes jordiska omhöljen förtöjda, länsmannens i soffan och brukspatronens i en gungstol, och mellan dem ett bord, försedt med alla ingredienser, som fordras för beredandet af den ädla toddydrycken.