Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1856, sida 1

välja, bestämde han sig slutligen för en präktig läderpiska med silfverbeslaget skaft, steg upp i giggen och gaf hästen en klatsch. Solen speglade sig i de blanka seldonen och äterblixtrade frän lakejen Svalgrens stora mässingsknappar, den ståtliga hästens mahn fladdrade för vinden, och hög som Jupitertonans eller åtminstone som Nero vid en olympisk kappränning, lutade sig patron Brackander majestätiskt tillbaka i giggen och sväfvade framåt öfver landsvägen i skyar af damm. Hvad gällde resan? En vigtig fråga, i hvilken hela verlden borde intressera sig! ... Vi hafva antydt, att patron Brackander vargen stor, lugn, mångsidig karakter. Må man således ej tro, att patronens tycke för Johanna Brant hindrade giftermälsspekulationer i andra riktningar. Patronen var verkligen ute i friareärender. Bland hans grannar fanns en adelsman med cu enda, vacker och älskvärd dotter. Adelsmannen var fattig, men nära beslägtad med länets högsta aristokrati och mest inflytelserika magnater. Nu, ehuru Brackander tidt och ofta uttalade ett djupt förakt för adel och adelskap, var han i sitt innersta en varm anhängare deraf och skulle gerna gifvit en af sina masugnar, för att få säte och stämma på riddarhuset under namnet Brackhjelm, Bracksköld, Brackhjerta, Brackhufvud eller något dylikt. Nu var Brackander visserligen en högmögende man, och många hjessor sänkte sig för den rike jernpatronen, hvarhelst han for fram, men han hade dock med harm iakttigit att, man i vissa kretsar otvetydigt såg honom öfver axeln. Han ville nu genom en äktenskaplig förening med ofvannämnda fattiga men förnäma fröken förskaffa sig relationer inom aristokratien, för att i sällskapslifvet förvärfva den plats, honom rätteligen tillkom. Dessutom hade han vissa spekulationer på vasen, ja på nordstjernan,