De vandrande Djeknarne. (Bondhistorla, berättad af Agrleola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Samtalet gick nu öfver till andra ämnen, och djeknarne inhemtade af detsamma, att torpet, som arrenderades af korporalen, tillhörde patron Brackander på Trefnadslösa. Korporal Brant hade nu i många, många år, långt innan Brackander köpte nämnde egondom, varit bosatt på den lilla lägenheten. Brackanher hade emellertid på sednare åren betydligt ökat arrendesumman. Af åtskilliga yttranden, i förbigående fällda af Sven masmästare, men synbarligen ogillade af korporalen, slöto djeknarne, att hvarken Sven eller någon annan underhafvande hade skäl att tycka om patron Brackander. Sven berättade bland annat med glad uppsyn att den tid, under hvilken han genom koutrakt förbundit sig att förestå Brackanders masugn, om några månader vore slut; derefter ämnade Sven bygga en smedja, arbeta för egen räkning och fira sitt bröllopp med Johanna. Djeknarne qvarstannade hos korporal Brant till följande morgon. Men redan om aftonen togo de farväl af Sven masmästare och Johanna, hvilka båda för sina olika sysslors skull ej kunde dröja hemma öfver natten. Och när morgonen kom, skakade Göran och Adolf hjertligt hand med Brant, hans hustru och lilla Ingrid och drogo vidare. Men under hela sin vandring tyckte de sig ej ha tillbringat någon trefligare dag,