Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1856, sida 2

inrikes Nyheter, Göteborg. Vi fästa allmänhetens uppmärksamhet på en uti dagens tidning ifrån fattigvärdsstyrelsen utgången uppmaning. till stadens innevånare att icke genom allmosegifvande till okände personer och barn uppmuntra och understödja tiggeriet. Ändamålet med fattigvårdens inrättande, som är utrotande af tiggeri, kan endast vinnas derigenom, att fattigvårdsstyrelsen kraftigt understödjes af polismyndigheten och framför allt af stadens innevånare. Det är fruktlöst att vänta att tiggeriet skulle upphöra så länge lättingar finna sig genom denna sysselsättning förtjena mera än genom redligt arbete. Hvarje tiggare är i den belägenhet att han antingen behöfver understöd eller icke behöfver det. I det sednare fallet skadar man genom allmosan icke allenast den person, som blir ett ovärdigt föremål för en missförstådd gifmildhet, utan äfven den redlige och flitige arbetaren, för hvilken det måste vara en nedslående erfarenhet att lättjan och oförskämdheten bättre föda sin man än arbete. I förra fallet eller då tiggaren verkligen är i behof af understöd och är oförmögen att genom arbete försörja sig, så utgör han ett föremål för fattigvårdens omsorg, och bör då hänvisas dit. Om hvarje allmosegifvare, innan han gaf sin skärf, pröfvade behofvet, skulle sådant vara prisvärdt, men en allmosa gifven blott för att blifva tiggaren qvitt är sannerligen ingen gärning som vittnar om kristlig barmhertighet. Under förutsättning att fattigvårdsstyrelsen icke försummar sina pligter, måste det för densamma vara nedslående att finna sina bemödanden motverkade ifrån en sida der den hade skäl att vänta understöd. Den sanne menniskovännen behöfver ej tillgripa ett medel, som i de flesta fall är skadligt och i de öfriga blott ett palliativ; han saknar dock aldrig dagliga föremål för utöfvande af en bland de mest tillfredsställande af våra kristliga pligter, barmhertighet emot den nödlidande, och det på ett sätt att barmhertigheten blifver ett verksamt medel att förbättra samhällstillståndet och understödja den allmänna fattigvården, hvilken, motverkad från allmänhetens sida genom ett utan urskiljning utöfvadt allmosegifvande, aldrig kan fullkomligen uppfylla sitt ändamål. — Enligt annons i denna tioning är till nästa thorsdag beramad en sammankomst med delägarne i nya brandstodsföreningen, då den vigtiga frågan om föreningens upplösning förekommer. Då en stor del af detta samhälles medlemmar äro interesserade i frågan, men icke alla hafva kunnat vara i tillfälle att taga riktig reda på dess beskaffenhet, torde en närmare belysning och utredning af densamma ej vara opåkallad. Vi skole derföre någon dag före sammankomsten meddela några nödiga upplysningar i ämnet, om hvilka vi af en sakkunnig person erhallit benäget löfte. — En arbetskarl, som i går morse från en sköljflotte i Rosenlundskanalen försökte att uppfiska några linnekläder, hvilka hans hustru mistat dagen förut, råkade dervid på ett oväntadt fynd, i det han fick upp ett spädt barn med ett rep om halsen, vid hvilket en sten var fästad. Hvem den onaturliga modren är, torde snart blifva upptäckt. — Hallands läns Hushållningssällskap hade den 27 sistlidne Mars allmänt sammanträde i Halmstad, hvarom länets tidning refererar följande: Hush.-sällskapets sekreterare, hr ryttmästaren P. Möller, uppläste vid början af sammankomsten årsberättelsen, hvarvid man med allmän tillfredsställelse erfor, huru jordbruk, husslöjd och allmän välmåga på sednare tiden inom Halland framskridit, och kommer denna med sakkännedom och noggranna sifferuppgifter gjorda uppsats, att framdeles blifva genom tryck allmännare bekant. Ett af sekreteraren uppgjordt förslag för användandet af räntan utaf aflidne stadsmäklaren Thomås värdefnlla gåfva 10000 rdr hla till unnmantran för