Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1856, sida 2

ö ska nationallynnet. Paris var illumineradt aftonen den dag då freden undertecknades. En ännu mera lysande illumination ägde derstädes rum d. 1 April, samma dag då den stora revyen hölls på Narsfälet. Gynnadt af ett härligt väder, var detta militära skådespel utmärkt vackert och lyckadt. Grefve Orloff synes hafva varit dagens lejon, liksom han varit kongressens och salongernas alltsedan sin ankomst till Paris. Tidningarne uppehålla sig länge och väl vid skildringen af den diamantprydda drägt han bar denna dag. Kejsaren fjesar mycket för honom. Vid det lysande tågets affärd från Tuilerierna syntes kejsarinnan i ett af fenstren och kejsaren vände sig om för att visa henne för grefven. Många symptomer kunna anföras af ett närmande emellan Frankrike och Ryssland. I Ryssland har utkommit en biografi af kejsar Napoleon, af hvilken säljes ett stort antal exemplar i Paris. I sistnämnde hufvudstad får man på bulevarderna se uthängdt ett porträtt i af kejsar Alexander. Fredstraktaten består af sjelfva frodsfördraget, kalladt fredsinstrumentet, ett tillägg och 2:ne bilagor. Preussens underskrift lär icke finnas på fredsinstrumentet, utan blott på tilllägget. Kongressens förhandlingar skola, enligt de d. 1 dennes i Paris cirkulerande rykten, fortfara ända tills ratifikationerna utvexlats. Vid denna tidpunkt skulle kongressen upplösas, men icke destomindre skulle diplomaterna fortsätta sina möten för att reglera ännu återstående stridsfrågor. Detta tarfvar något närmare bekräftelse och förklaring, då det icke upplyses, hvilken karakter dessa möten skulle äga, sedan kongressen en gång blifvit upplöst. Den 31 Mars gaf grefve Walewski en sfor middag för alla kongressmedlemmarne. Det var vid detta tillfälle, som värden, då han föreslog en skål för fredens varaktighet, yttrade att freden bör blifva varaktig, emedan den är ärofull för alla. Samma tanke säges kejsaren hafva uttryckt vid de fullmäktiges emottagande straxt efter fredens undertecknande. Fonderna hafva fallit efter fredens undertecknande. Detta fall tillskrifves dock förhållandena på platsen och skulle således ej hafva något sammanhang med politiken. Ett rykte att kejsaren ämnade personligen leda ett tillämnadt fälttåg emot Kabylerne i Algirien synes imellertid i någon mån hafva oroat fondbörsen. Lagstiftande församlingen har sysselsatt sig med ett förslag, som åsyftar att införa en skatt å de vagnar, som finnas i Paris. Debatterna ha varit mera lifliga, än fallet plägar vara i denna församling. Pröfningsutskottet afstyrker dess antagande, men man tror likväl att församlingen skall antaga detsamma, då den hittills ej visat nog sjelfständighet att förkasta något som utgått från regeringen. ENGLAND. London den 31 Mars. Det intryck, som underrättelsen om fredsslutet gjort på pressen är, i trotts af alla tidningarnas enhälliga utsago, att ett fullständigt grundadt domslut före fördragets offentliggörande icke vore möjligt, just icke det gynnsammaste. Det radikala aftonbladet Sun annonserar utanför fönstren till sin byrå sitt nummer för dagen med dessa ord: En vacker fred! — Tories organ, Heirald, hoppas att fredsfördragets innehåll skall komma att tillfredsställa nationen, men kan dock ej undertrycka sina farhågor att motsatsen sannolikt kan inträffa. Daily News anser att nu först den svåraste sidan af orientaliska frågan framträdt. Proportionsvis vore det lätt att genom kriget afhugga den gordiska knuten i en stridsfråga. Att genom förhandlingar komma till målet, vore en mera invecklad metod, som nu, sedan stormakterna tillskansat sig rättighet att inblanda sig i Turkiets inre angelägenheter, skulle öppna portarne till många törnbeströdda diplomatiska stigar. Och sålunda blefve freden blott en fred reg:ne emellan, och de tvistigheter, hvilka vid den tiden, då den rysk-turkiska episoden började, ägde rum emellan de styrande och de styrde, skulle nu med fördubblad ifver förnyas. Tillochmed den ministerielle Post tycks anse för tillbörligt att icke på förhand jubla öfver fredsverket. I sorgfälligt afmätta vändningar anmärker den, att det vid dylika saker beror likaså mycket på de enskildta orden som på andemeningen, och att således, innan fördragets ordalydelse ar känd, hvarken rörande ena eller andra sidan något giltigt omdöme I vore möjligt. Emellertid, fortfar Palmerstons organ, måste vi åtnöja oss med ministrarnes förklaring, att de gjort alla de anspråk, som de billigtvis kunnat göra, och att man erhållit allt, hvad man fordrat. — Globe talar mindre förbehållsamt än Post, men dock diplomatiskt nog: Engelska folket kan vara öfTsssd D .i 4(