rike, ehuru Engelsmän och Holländare voro utaf samma religion, hvaremot Pransökgrna och Portugiserna hyllade en annan tro. Se frågade de kejsaren, hu.u han kunde sätta någon tillit till ett folk, som handlade på ett så trolöst sätt, och som dessutom halshuggit en af sina konungar? Denna berättelse gjorde ett högst ogynnsamt intryck på kejsaren, som icke kunde begripa, hur det var möjligt att ett folk kunde ingå förbund med ett annat folk af motsatt religion, för att förstöra gina trosbröder. Från den dagen var det förbi med hans vänskap för Engelsmännen; de blefvo snart fördrifna från ön, och allt sedan har Holländska inflytandet tagit öfverhand på Japan. Vi återgifva förbunds-ediktet, som lemnades kaptenen på engelska fartyget Return, år 1673. — Alldenstund konungen af England är gift med en dotter till konungen af Portugal, deras värsta fiende, kunna de icke tillåta Engelsmännen att åter förnya sina handelsförbindelser såsom faktori; — af intet annat skäle. År 1796 gjorde kapten Broughton en upptäcktsresa till Japan; 1808 kom fregatten Phaeton till samma farvatten, för att afskära kolländska fartyg, hvilka drefvo handel emellan Batavia och Japan, samt förskaffa sig bränsle ooh vatten. 1811 försökte sir Stamford Raffles, dåvarande guvernör på Java, att börja handel ånyo; 1818 seglade kapten Gordon från Bengalen till Jeddo Bugt, och ankrade i Shimadabugten. Under sju dagar fortfor han att underhandla med auktoriteterna; sedan de tilländalupit fick han veta att det icke beviljades honom tillstånd att drifva handel, utan befalltes han att med första gynnsamma vind afsegla. Befolkningen uppgår enligt sir Stamford Raffles till 25,000,000; enligt kapten Gordon, till 30,000.000; andra uppskatta den till 35,000,000 — den delas uti åtta klasser. Kejsardömet Japan består utaf trenne särskilda öar, Niphon, Kewsew eller Kinsin, och Sikof. Det innefattar också de bland Kuriliska öarne, hvilka ryssarne ännu icke tagit i besittning. Den största kallas Matsmai; den kallas också den tjuguandra Kurile — de ryska öarne räkhas från en till tjuguen. Hufvudstaden Niryaks ligger vid en arm af Yadofloden på ön Niphon. Dess murar säges vara tio leagues? i omkrets, och dess största märkvärdighet är en afgudabild utaf brons, af så ofantliga proportioner att en karl, med utsträckta armar, icke förmår omfamna tummen på dess högra hand. Det har lyckats oss skaffa några detaljer rörande den ofvannämnde traktatens afgörande, hvilka innehållas i ett bref från en utaf offieerarne å H. M. S. Winchester. Det lyder sålunda: Nagasaki d. 10 Okt. 1855. Efter några preliminära öfverläggningar, beslöts det att ratifikationen skulle försiggå d. 9 Okt.; i går foro alltså amiralen, kaptenerna och andra officerare, tjugoen till antal, till staden uti ångfartyget Tartar, som följer flaggskeppet. Vi foro omkring kl. tio, då de Japanska embetsmännen kommo ombord för att ledsaga oss. Vi passerade i flygande fart den vackra nejden, som jag beskref förlidet år; mottogo de vanliga hedersbetygelser från en holländsk ångkorvett, samt ett besök från dess befälhafvare; sågo den Japanesiska ångbåten med dess nya flagg (hvit, med en röd kula) en gåfva från en af våra gamla bekanta; och ankrade vid. landningsplatsen. Vi officerare gingo nu i land för att mottaga amiralen och råka våra vänner vid Japanesiska hofvet; sedan begåfvo vi oss med något mindre ståt än förra året, till guvernörens hus, der viceguvernören infunnit sig för att taga emot amiralen, och följa honom till kommissionärerna. I audiensrummet befunno sig de gamle och nye guvernörerna, och de gamle och nye ometskis. Man gjorde ömsesidiga förbindliga helsningar, och frågade tillbörligen efter drottningens, amiralens och officerarnes helsotillstånd. Vi drogo oss derefter tillbaka till ett yttre rum, som blifvit utvidgadt för vår beqvämlighets skull. Th, pipor, och den vanliga asken med sötsaker, ställdes framför oss; den sistnämnde märkte vi med våra namn, till framtida begagnande. Inredningen i audiensrummet var nu färdig, och bestod utaf ett dubbelt högsäte för magnaterna, länstolar för oss, samt pipor för hvar och en, och nu fördes vi in, och funno de fyra hufvudpersonerne sittande, eller rättare sagdt, hukande på golfvet. Underhandlingarne börjades, och efter en kort stund togs vår ratificerade traktat helt enkelt fram