Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1856, sida 1

——— De vandrande Djeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Ja, Sven kunde vid närmare påseende ej gerna vara äldre än tjugofem är. Sedan de tillräckligt njutit af de svalkande böljorna, öppnade Sven sitt knyte, i hvilket han hade rent linne och sina helgdagskläder af vaekert prässadt valmal. Dessa pådrogos nu, och arbetskläderna hoprullades i ett bylte och gömdes i en buske. Derefter fortsattes vandringen. De kommo nu ur skogen till en öppen slätt, på hvilken här och der en sandkulle, öfverhölid med röda ljungblommor, höjde sig. Ljungfält, på hvilka hvitulliga får sökte en sparsam föda, saftgröna ängar, der en och annan häst och ko betade, små kerlappar med vajande korn och hafre, och hvars mörka gyttja rikligt pryddes med siltverglänsande Parnassie palustres? och guldgula Calthe, omvexlade med hvarandra, och längst bort glittrade en insjö i morgonsolens sken. Men vid insjöns strand Jag en rödmålad stuga, och på den pekade Sven sägande: — Der bor far. Snart voro de framme. Stugan hade ett vänligt och inbjudande utseende, der den läg, på tre sidor omgitven at en liten trädgårdstäppa och beskuggad af gamla knotiga, men väl ansade äppleträd. I trädgårdstäppan vexte många nyttiga plantor, såsom käl, morötter och rofvor, men man såg der äfven små blomsterland med granna ringelblommor och stolta å