Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1856, sida 1

————— några drag ur pipan och med handen strök sitt träben. — Ja, Korhoral. — Då vill jag fråga herrarne en sak så god som två: hvad var det för galenskaper, herrarne satte i hufvudet på nämndemansmor? Jag träffade för en stund sedan Ola Persson, och han berättade något spektakel om herrarne och folket der på stället .. Adolf omtalade nu på ett putslustigt sätt historien om de signade nubbarne. Korporalen drog ett ögonblick på munnen, men skakade derefter allvarsamt hufvudet, och sade, i det han åter började stryka sitt träben: — Lille baronen kan visst tycka, att detder är roligt, men kan han också tycka, att det är rätt? Skall man göra enfaldiga menniskor dummare och vidskepligare, än de äro? Ynglingar, som få studera och lära och inhemta kunskaper, böra väl hellre försöka hjelpa folk ur deras villfarelser, än bestyrka dem i sådane .. Det är min mening om saken. . Och dermed utpustade korporalen ett dugtigt moln ur sin pipa. . oo Göran och Adolt sågo icke så litet förlägne och handfallne ut vid denna oväntade förebråclse. . — Men herrarne äro i alla fall bara unga Pojkar, tortfor korporalen muntert. — och med pojkar får man ej räkna så noga, om de hafva ett och annat upptåg för sig: det ligger i deras natur. Menniskan, tillade han allvarsamt, -skall först gå genom litvets härda rekrytskola och lida mycket hugg, innan hon blir en allvarlig stridsman. Sven masmästare, som innerligt skrattat åt Adolfs berättelse och sedan under samtalets fortgång stått och sett ut genom fönstret, vände sig om och sade: — Det synes en båt ute på sjön; det är säkert Johanna, som kommer.