rök äfvensom eld, hvilken, så vidt Lundsten kunde skönja, tycktes vara i taket eller det härunder upplagda virke. Enär det var omöjligt att ingå i verkstaden, tillstängdes genast dörren, hvarpå Lundsten och Pettersson skyndade ned, underrättade kamraterne om hvad som var å färde, dervid den förre tillsade Schyman att straxt ringa arbetsklockan på det att folk måtte komma till hjelp. Samtidigt härmed hade flere hyresgäster i förra Ahrenbergska egendomen först bemärkt en stark rök och straxt derefter lågor uttränga genom verkstadstaket, i närheten af de båda jernrören. Efter några minuter sågs hela denna byggnad i full låga. På fråga till samtlige tillstädesvarande arbetarne om eller när rören blifvit sotade, förklarade dessa, att de icke sett någon sotning verkställas; men skorstensfejaren i distriktet, Pettersson, försäkrade att han låtit rensa det stora röret hvarannan månad, senast d. 3 sistlidne Mars. Beträffande åter det andra röret å vinden, hade han sig derom ingenting bekant, enär detsamma blott några dagar före branden blifvit ditsatt. Vid påseende af senaste brandsynslängd funnos deruti inga anmärkningar gjorda om det eldfarliga vid ifrigavarande eldstäder, ehuru inrättendet af sådane står i rak strid med föreskrifterna uti brandordningen. . Åklagaren framställde derpå, med anledning af hvad sålunda förekommit, åtskilliga anmärkningar och frågor, hvaribland annat, om husegarne hos auktoriteterna anmält uppförandet af dessa eldstäder, som åklagaren ansåg ha hitkommit tvertemot hvad brandreglementet stadgar, hvartill hr Willerding genmälte, att hvad den äldre eldstaden anginge, åtminstone icke han anmält densammas uppförande, enär denna funnits till en längre tid: men sedan ångsågen nedbrunnit och då man beslutat äfven inreda vinden till verkstad, hade hr Willerding skickat sin bokhållare till ombudet för städernas bolag härstädes, med förfrågan om någon anmälan borde ske för inrättandet af snickareverkstad å vinden med dylik eldstad, hvartill ombudet svarat, att enligt reglementet vore någon sådan anmälan icke behöflig. Ombudet, stadskassören Brusewitz, bestred sig ha haft det senare yttrandet, ty väl hade en gång en person från hr Willerding tillkännagifvit, att verkstad skulle inflyttas i nämnde egendom, derpå herr Brusewitz yttrat, att ingen kunde förbjuda någon att snickra i huset, men aldrig hade han hört omtalas, än mindre någon anmälan skett hos honom derom, att en sådan verkstad skulle inredas på vinden med dylik eldstad, lika litet som han kände attnågon sådan funnits i andra våningen, ty då hade han nekande besvarat en dylik förfrågan, helst uppförandet af en sådan eldfarlig inrättning är stridande mot reglementet. Angående de förluster å lösören som inträffat genom branden, har blott en person vid denna undersökning uppgifvit sådant, neml. fabrikören J. Kayser, boende i förra Björnbergska hamnegendomen. Hans lösören, som äro försäkrade uti Jönköpings bolag för 2,360 rdr bko, blefvo dock till större delen bergade, så att skadan derå är obetydlig. Efter hvad sålunda förekommit, yttrade åklagaren, att han ansåg fullt upplyst och bevist, det elden uppkommit genom de farliga eldstäderne äfvensom genom vårdslöst umgående med densamma, hvarför yrkades målets hänvisning till domstol, på det att åtal måtte anställas mot dem sig vederborde. Poliskammarens utlåtande i målet meddelas nästa Thorsdag den 10 dennes. — — nW ssn3 —