Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1856, sida 1

Pe vandrande jeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) —— — (Forts. fr. föreg. N:r.) — Godt, sade Sven, — j skolen då få be, som luktat krut i sla dagar 0å få Le en gub — Har er far varit i krig? — Jag vill tro det. Han stupade i kriget mot Ryssarne. Hvad! Jag tyckte, ni talade som om han lefde inföll Göran. j — Ja, saken är den, att min salig sar blef ihjälskjuten, men min sfostersar, korporar Brant, han lefver nog, mån J tro, och det är den gubben jag menar. Ilan har, som jag sade, luktat krut i sina dar oa r da sh mänga krigshistorier, om ni tycer, a et är roligt att höra så a Ni följen 832 ledes med. gossar? padane. Ni följen så— Ja, Sven. — Men då väcker jag er klockan tr innan fåglarne börjat sjunga ... kren med om det också? — Javist. — Näja, icke behöfver jag vara rädd, att ni ska sörsofva er, ty ni fån bara hvar sin träbänk att ligga på, med min och Pelle Larssons tröjor till hufvudgärd. Tiden gick fort under muntra samtal. Djeknarne berauade äfvemyr om Karl XII, och masugnsfolket dukade upp lustiga folksägner om Bellman (som i vår allmoges mun gäller för att vara den lustigaste