Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1856, sida 1

De vandrande Djeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) 1. Pjekneupptåg. — ÅKom, afton, sänk dig neder! Du ger oss mödans lön. Hvad lugn du oss bereder! Natur, hvad du är gkön! Se, aftonrodnan hvilar I dalens svala famn, Från fästet solen ilar Bort till en annan hamn. Tyst, tyst är allt, som andas, Blott näktergalens ljud Med qvällens vindar blandas, Han kallar på sin brud , . .5 Refrängen tages om igen: Tyst, tyst är allt, som andag? — — — — Jo, vackert tyst, inföll Adolf, den af de båda djeknarne, som sjöng första stämman, — hör du då icke, huru inspektorn . . eller hvad karlen är för något . . gormar och svär dernere med sitt arbetsfolk? Ar det en näktergals ljud, det? — Nog hör jag det, Adolf, svarade den andre dicknen, — men då man befinner sig i sångens högre regioner, lyssnar man ej till menniskornas tomma äflan nere i gruset .. Nå, vill du icke sjunga mera? — Nej, Göran, jag vill dricka.