Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1856, sida 1

— Säg icke vi trots af), utan med anledning afmitt manliga, i aftonrodnadens sköna färg skiftande kindskägg. Du förstår dig ej på flickornas smak. Att kyssa dig eller en annan liten fröken kan komma på ett ut .. men jag — jag är en man, och det är sådane, flickorna vilja ha. — Skryt lagom, Göran! Om du ej förstått dig på svartkonsten, skulle Stina ej bevärdigat dig med en blick. — Ja, svartkonsten är en mäktig konst. Du märkte väl, att det rika nämudemansfolket i början ej ville undfägna oss med annat än svagdricka? — De önskade oss på dörren, det märktes tydligt. — Men så frågar mig händelsevis nämndemansmor, hvad jag studerar i Wexiö.. — Och jag skyndade mig att svara, att du studerar svartkonsten . . Var infallet icke godt, hvaba? — Straxt blef det annat ljud i pipan. Man betraktade mig med vördnad, nästan med fruktan, och bullade upp ett frukostbord med skinka, metvurst och öl, och jag smorde kråset, medan du, lille Adolf, sökte visa dig på din älskvärda sida för dottren i huset. Men du misslyckades, min gosse. Du känner icke bondtöserna; de ha icke öra för sådane grannlåter, som du lärt dig att prata till de förnäma fröknarne. Emellertid kom nämndemansmor till mig och berättade jemrande, att hennes ladugård var förhexad, att kalfvarne dö och korna ej ge mjölk .. hon frågade mig om råd ... — Och du svarade? — Att hon skall fodra och sköta kreaturen väl. — Hon tyckte naturligtvis att det var ett alltför simpelt råd ... DOavisst, hon lät mig förstå, att ingenting annat än svartkonsten torde hjelpa, och bad mig anlita mina kunskaper i den vägen. Jag gjorde många invänd