Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1856, sida 2

hon blickade med sina blå, trofasta, ärliga ögon upp i husbondens ansigte. Och vid det hon så gjorde, igenkände den utanför fönstret stående olycklige brodren att det var hans syster. Alla hans lemmar darrade, nu icke blott af hunger och köld, utan af ånger och blygsel. Dock stod han ännu stilla för att ufbida utgången. Systren steg upp från spinnrocken, räckte den unge mannen sin hand, och sade: