Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1856, sida 2

Stadens presterskap och skolsttet.. 2,925. Summa 682, 925. Sedan ätskillige nu upptagne lifstidspensioner hunnit återfalla, skall den fond som häraf uppstår förräntas tills den vuxit till rdr 50,000 rgs, då räntan bör till stipendier för fattiga studerande från Borås stad eller kringliggande sju härader användas. Resten af den aflidnes förmögenhet tillfaller Borås stad, för att som en serskild fond förvaltas, och hvaraf räntan får användas till för staden nyttiga ändamål. — I Öresundsposten har ett par gånger uppmärksamheten blifvit fästad å ett uttryck, som förekommit vid början af detta år, uti Svensk Kyrkotidning, utgifven af några af den theologiska fakultetens i Lund medlemmar. Uttrycket var, att under det flertalet af svenska kyrkans prester vore hederligt och beskedligt folk, så fanns äfven en klass ibland dem, bestående af narrarj och skurkar. Den uppsats, hvari detta uttryck förekommer, antages allmänt vara skrifven af n. v. erkebiskopen, f. d. ecklesiastik-ministern hr d:r Reuterdahl, som uti dessa ord velat gifva luft åt sin förtrytelse mot de s. k. läsarne i Skåne. I samma uppsatser lärer hr Reuterdahl, såsom bevis på hvilken gudsfruktan och fromhet, som ännu råder ibland svenska folket, anföra, att det ofta för Guds namn på tungan, såsom då man yttrar: Gud nås? (Gud vare oss nådig), Gud gifve, m. m. — Att tanklöst och lättsinnigt föra Guds namn på läpparne, skulle således, enligt hr erkebiskopen, vara ett bevis på fromhet; att fördöma ett sådant missbruk, lärer väl då vara ett bevis på skurkaktighet eller narraktighetd. Den sednare karakteristiken synes emellertid icke behagat Skåningarne, att dömma af Ins:ne i Öresundsposten, hvilka finna presterskapets goda namn och rygte der angripet, på ett sätt, som väl kunde blifva underkastadt beifran, enligt den närvarande tryckfrihetsförordningen, hvilken hr R. emellertid ansett vara icke för sträng, utan tvertom, enär han medverkat till det skärpande af samma förordning, som åsyftas med det nu hvilande, fåvitska förslaget till förändring af vår tryckfrihetslag, — Bohus Läns tidning berättar: Hemmanet Brattön i Krokstads pastorat — ett af de få återstående skogshemman i Bohus län — är i dagarne försäldt för 100,000 rdr rgs. I denna summa ingår dock en del inventarier Detta hemman såldes, om vi ej misstaga oss, 1813 eller 14 för 12,000 rdr rgs, men har, genom egarens vård om skogen, stigit till sitt nuvarande värde, ty jordbruket är särdeles klent. Denna egendom kommer att dela samma öde som de öfriga hemman der skog funnits, nemligen att rasibus förstöras. — Norra Calmar Läns tidning innehöll för någon tid tillbaka en uppmaning till bildande af ett sjöassurans-bolag, som borde omfatta den del af Sverges kust, som sträcker sig från Nyköping och Norrköping, åt söder på den ena sidan och derifrän åter åt norr ända upp till Halmstad och Laholm å den vestra kusten. Med skäl anmärker tidningen deu nationalförlust, som ligger deri, att skeppsredare å nämnde orter nu måste vända sig till utländska sjöassurans-föreningar, hvarmed utomdess många obehag i öfrigt säges vara förenade. Det synes som detta förslag mött en hastigare framgång än man kunnat vänta, då man kort efter dess publicerande läser i Barometern följande: Sedan fråga uppstått om bildande af en sjö-assuransförening för Kalmar län, erhöllo hrr lagman Palme, lotsfördelningschefen Rothman, konsul Kreuger och kapten Fornander på en förberedande sammankomst uppdrag att uppgöra förslag till reglemente för en sädan förening i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t 1852 faststälda reglementet för Norrlands sjöassurans-förening. Sedan detta uppdrag blifvit fullgjordt och reglementsförslaget i tryckta exemplar blifvit utsändt till skeppsrederierna i länet, sammanträdde åtskillige skeppsredare efter kallelse hos konsul Kreuger den 12 dennes, hvarvid åtskilliga förändringar i det föreslagna reglementet beslötos, såsom att äfven delar affartyg skulle i föreningen få försäkras, att högsta försäkringsbeloppet skulle blifva 40 000 —