Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1856, sida 1

—— — liflig glädje, att den uppväger det förflutnas sorger och tillochmed dem, som torde vänta mig i framtiden. Paul och Raymond talade blott i korta och blyga ord, men hvad de sade, bar det närvarande ögonblickets stämpel och gillades at Aurore. Den unga enkan öfverhöljde sina fosterdöttrar med de ömmaSte smekningar, likasom om hon velat rtverflytta sitt väsende i deras, för att göra dem värdiga den kärlek, hvilken, då den passioneradt lagade för en annan qvinna, pligten och nödvändigheten måste släcka i de unge männens hjertan, för att åter ända den såsom en mild värmande eld på äktenskapets härd. Glädjerop tillkännagåfvo snart arbetarnes ankomst. — Nina söner, sade Aurore till Paul och Raymond. — gån med edra fäastmör att möta det goda folket. Såsom vi veta hade Aurore under en lång tid gjort Augusta och hennes syster förtroliga med tanken på giftermal; också visade de sig mindre förvanade, än man skulle väntat, och funno sig med lugn i sin nya ställning. Nybyggarne öfverlemnade sig åt de mest bullrande gladjeyttringar. Alla trängdes kring Paul och Raymond, för att lyckönska dem. Aurore gick fran man till man, samtalande med alla om sina förslag rörande koloniens framtid. Den unga qvinnans framtidsutsigt visade henne en stad och ett kulturskapande folk på denna vilda kust ar Java, och denna utsigt var ej en tom hägring. Aurore lät nu föra sig till kyrkan i jernskogen, och hennes entusiasm fann ej ord, för att nog liiligt uttrycka den beundran, hon kände öfver detta mästerverk, och tacka byggmästaren. Det var en