Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1856, sida 1

kke friädlöse på Java. Af Möry. (Forts. fr. föreg. N:r.) Vandrusen betraktade denna scen med fuktiga ögon; han sammanknäppte händerna och tackade Gud. Aurore steg upp med glädjestrålande ansigte och kallade på Vandrusen. — Min vän, sade hon, — hemta hit gå många vinbut Jjar, ni med de begge Malajskornas tillhjelp kau bära; gå sedan och förkunna för arbetarne grefve Raymonds förlofning med Augusta och deras vän Pauls med Maria. Bed dem afbryta arbetet och bo uma hit, för att dricka de förlotvades skål. De sattiges böner nedkalla Guds välsignelse. Vandrusen ilade bort, såsom om han fruktat att blifva förekommen af en annan budbärare. — Ja, sade Aurore, sedan Vandrusen aflägsnat sig, jag vet väl, mina älskade barn, att J harven skäl att göra mig vänskapliga förebråclser. Jag hade kunnat uppskjuta, hvad Jag nu gjort, men jag tycker, att en lycka, som förberedts af mogen öfverläggning, ej bör uppskjutas till morgondagen. Det civiliserade lifvet och de stora städerna hafva bruk och sedvanor, som ej passa för en koloni i urskogen. Morgondagen är här mer osäker än annorstädes. Lätom oss då njuta lyckan på den dag, som erbjuder oss henne, och afvakta det öfriga at Guds godhet. kör min egen del känner jag en så