Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1856, sida 1

—— stolt katedral utan sasad och utan port. För att bygga en sådan behöfdes sädane arbetare som Minians vänner: vildar, vana vid att klättra i träd och gunga på de yttersta ändarne af deras böjliga grenar. Utrustade med yxor och saxar, hade de hoppat från gren till gren och uthuggit pelare och hvalfhbagar i enlighet med Minians kopparstick. En grekisk skald säger, att det är gudarnes närvaro, som ingifver den högtidliga känsla, man erfar, då man inträder i en mörk skog. Vära kristna nybyggare fattades af samma känsla, då de öfver sig Sågo dessa hvalf, hvars naturliga arkitektyr tycktes hviska om religiösa hemligheter. Aurore knäböjde i templet och förnyade sin ed att egna sitt lif åt kolonien och bibehålla enkeslöjan till minne af sin ädle make, grefve Despremonts.