Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1856, sida 1

Ebe fridlöse på Java. Af Måry. (Forts. fr. föreg. N:r.) XXVUL Efter ett ögonblicks tystnad fortfor den unga enkan i följande ordalag: — Don lydnad, jag af er fordrar, är mer ljuf än bitter och skall blifva allas lycka. Om någondera af er är nog blind att drömma om en omöjlig framtid, blir jag tvungen att fatta ett sista beslut, som skulle krossa mitt hjerta och förstöra den byggnad, vi med så mycken svett och möda börjat uppresa: jag skulle lemna detta land, der jag blott funnit sorger och tårar, jag skulle begifva mig långt bort från er, mina herrar, icke för att söka lyckan, ty den vore för mig för alltid förlorad, utan lifvet i en tröstlös enslighet, ett lif, som ej är annat än en lefvande död. — 0, madame, utbrast Raymond, — hvad fordrar ni, för att blifva lycklig? Tala, tala? Paul upprepade med sammanknäppta händer Raymonds ord. Aurore fattade Raymonds hand och betraktade Paul med ögon, fuktiga af tårar: — J veten, sade hon med darrande röst, — att jag åtagit mig en moders pligter och eger tvenne