Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1856, sida 1

— Nu mer än någonsin, mitt barn; men var lugn du blir icke den enda ... — Min Gud! sade Augusta, — har ni då redan glömt er ed? Skall ni också gifta er? — Nej, Augusta, jag förblifver enka, sålänge jag lefver. — Är detta allvarligt beslutadt? — Jag har svurit det, och min ed är upptecknad derofvan ... Men då äktenskapliga förbindelser äro nödvändiga i en sådan koloni som vår, skall du gifta dig . . och din syster samma dag. Det blef nu Marias tur att darra; hennes kinder färgades af en liflig rodnad. — Jag! ropade hon. — Ja, ja, mina döttrar, J skolen på samma dag fira era bröllopp, och det snart. — Nåväl, sade Augusta med intagande oskuld, — eftersom mamma vill det, så må det ske. — Kom i min famn, Augusta, sade Aurore; — du skall blifva lycklig. Jag ger dig en make, som skall älska dig, såsom jag älskar dig, en älskvärd ung man, som skall blifva ditt stöd, din glädje och stolthet .. en man, som skall göra vår koloni stora tjenster . . . Icke så, herr grefve? Den make, jag bestämt åt Augusta, skall ju göra henne lycklig? Raymond aftorkade tvenne tårar och fattade Aurores och Augustas händer. — Och du, min snälla Maria, fortfor Aurore, — kom äfven du i mina armar! Jag gifver dig en man, som liknar Augustas ... Det finnes här i verlden tvenne ädla hjertan, och de skola tillhöra er, mina döttrar. Säg mig, Paul, skall ej Marias make göra henne lycklig? bh Paul föll till Aurores fötter och tryckte Marias and. (FortanNy