Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1856, sida 1

— Men hvarför svarar ni mig icke, herr grefve? — Emedan ni icke gjort mig någon fråga. — Ni har rätt... Nåväl, här har ni nu en fråga, som går rakt på saken; tror ni ej, att grefvinnan Aurore vill bereda oss på sitt giftermål? — Jo .. kanhända .. det är möjligt. — Och då ni kan visa er så lugn, är orsaken den, att en grefve har större utsigt än någon annan på en grefvinnas hand. — Paul, här äro vi alla jemlikar. — Ni svarar ej uppriktigt, sade Paul och bortryckte häftigt de blad, Raymond bundit kring hans hufvud. — Nåväl, efter som ni vill veta, hvad jag tänker om denna sak, så hör, sade Raymond otäligt; — ja, jag tror, såsom ni, att Aurore vill förbereda oss på sitt giftermal och fordrar en uppoffring, men icke af er, utan af mig. Om drottningen väljer en konung, kommer grefve Raymond att stanna bland undersäterna. — Talar ni nu uppriktigt, herr grefve? frågade Paul, — Paul, jag bedyrar, att jag säger er mitt hjertas mening. . — Nej, det är omöjligt! utbrast Paul, återfallande i sina tvifvel; det är omöjligt. Denna qvinna skall ej nedlata sig till en simpel man, en man utan bildning, namn och samhällsställning ... — Paul, sade Raymond, då han såg blodet uppstiga i ynglingens ansigte, — vill ni, att jag skall tala ännu tydligare? lut Ja, Raymond, döda mig i ett slag, och allt är slut. — Jag vill då säga er, att jag förlorat allt hopp. des är utesluten. Hon har sjelf förkunnat mig et.