Carl XI förordnade, d. 17 Dec. 1664, att alla de, som innehafva stadens tomter, så af adel som oadel och konungens egne tjenure, skulle derföre betala tomtören, äfvensom, enligt I adeliga privilegierne af år 1723, 12 och prestestandets privilegier af samma år, 5S 10, bestämdes, att de af dessa stånd, som egde hus i staden på ofri grund, borde betala tomtören. Slutades handel om någon af stadens ofria tomter och köparen icke genast betalade trettiondepenning af köpesumman samt å köpet tog stadens embets-kollegii konfirmation, så pliktade han 100 daler silfvermynt, och handeln ansågs för bänkeköp (Stockholms magistrats kungörelser den 13 Maj 1726 och 18 Maj 1763, jemförde med Kongl. Brefven till öfverståthållaren den 28 Sept. 1699, d. 30 Dec. 1703 m. fl.) Beträffande tomtören förekommer uti I mom. af kongl. förordningen den 6 Juni 1780, att Kongl. Maj:t förmalt sig, angående beräkningssättet af denna stadens inkomst, vilja framdeles närmare förordna; och uti samma förordnings 12:te och 13:de momenter läses: vPItettionde penningen af ofrie tomter, då de gå i köp och salu, beräknas till en viss procent af kapitalerne, och kan således icke genom myntvalvationen undergå någon förändring. Kongl. Brefvet den 5 Juni 1812, hvaruti försummad inbetalning af tomtöremedel belades med förhöjd plikt (50 proc. af beloppet), inneböll en ny stadfästelse på 30:de penningen. Emedlertid har man i Stockholm beredt sig ett medel att friköpa sig från denna skatt genom erläggande af det belopp, som tomtörena å hvarje egendom, evalverade i kapital efter 3 procent utgöra, såsom kan inhemtas af det utlåtande ang. ny aflöningsstat för stadens embetsoch tjenstemän, som drätselkommissionen och kommitterade af borgerskapets äldste år 1816 afgäfvo till dåvarande öfverstäthållaren samt af honom hos Kongl. Maj:t anmäldes. Det heter neml. deruti: att magistraten alltid uti tariffer, lämpade efter ombytta tider och omständigheter, icke allenast stadgat beloppet af tomtöreafgiften af staden tillhöriga s. k. ofria tomter och lägenheter, utan ock förordnat, att de af hvarje sådan tomt eller lägenhet fallande tomtören, uträknade efter tomtens areala innehåll uti qvadratalnar, dock olika för alnen, efter tomtens olika beskaffenhet och värde, till läge inom staden eller på malmarne, till närmare eller fjermare afständ Cc. borde, evalverade i kapital efter 3 procent, bestämma hvarje tomts friköpsskilling, som till staden skulle erläggas vid tomtens försäljning och öfverlätande till fri och egen; att den sista, för beräknandet af stadens tomtören, af öfverståthållaren och magistraten efter förenämnde grunder utfärdade tariff är daterad den 19 Juni 1801, samt att denna tariff, med en, å det deruti utförda tomtörebelopp, af öfverståthållaren och magistraten den 26 Maj 1810 till 50 procent stadgad förhöjning, utgjorde sedermera grunden så väl för tillgörande friköp, som för årlig tomtöreafgift af de staden tillhörande tomter och platser, hvilka kunde derefter antingen. emot tomtören upplåtas eller till fria och egna försäljas. Af det ofvanstående kan slutas att befrielse från Trettiondepenningen vid köp af ofria tomter å stadsjord icke kan vinnas, utan genom s. k. friköp, för hvars införande i Göteborg, i händelse sådant icke derstädes redan äger rum, nägon synnerlig svårighet icke kan möta. — Beträffande åter frågan, huruvida denna afeift äfven bör drabba husköp utom stadens vallar, så synes detta icke kunna bestridas, då uti förut citerade af 1621 års privilegi r landerierne underläggas samma beskattning som stadens tomter äc., samt här i Stockholm alla egendomar, som finnas i stadens nummerordning inbegripne, om de ock ligga längt utom tullarne (såsom t. ex. Rörstrands polslinsbruk) äro underkastade stadens skattevilkor. Men skulle någon tomt eller egendom tilläfventyrsligga på någon ännu icke med staden lagligen inforlifvad bymark eller kronojord eller ock icke vara i stadens nummerordning intagen, så torde densamma kunna med skäl påyrka befrielse och begära att staden ådagalägger sin rättighet till en sådan skatt. ARR