Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1856, sida 1

IDe fridlöse på Java. Af Möry. (Forts. fr. föreg. N:r.) Raymond mumlade för sig sjelf: — Denna qvinna gör mig galen ... Jag vill lyda henne . .. för sista gången ... Och sedan... Raymond tog för gifvet, att förlofningen mellan Paul och Aurore nu skulle eklateras vid de hvita rosornas källar, under latanierpalmernas gröna hvalfbågar. Han gick såsom om det gällt att gå till afrättsplatsen; men hang hofmannavanor lemnade hovom icke ens i detta förtviflade ögonblick; han offrade sin sista gärd åt galanteriet med verkligt hjeltemod. Augusta gick helt stolt vid Raymonds sida, stödde sin arm mot hans och väntade, med en blandad känsla af nyfikenhet och glädje hvad komma skulle. Aurore gick främst. Hennes anletsdrag strålade af lycka, och hon fäste på Paul blickar, fulla af den inn rligaste ömhet Paul liknade en staty, som genom något sinnrikt machineri var i stånd att röra sig framåt; under hela tiden såg han ned på sina fötter, likasom om han hade förvånats öfver att se dem röra sig såsom vanligt. Ean anlände snart till källan. Alla spår af förfall voro utplånade. Löfhvalfven kring de hvita rosornas källa? bildade en skön rotunda, i hvilken skymning och svalka hela dagen herrskade; der fun