llandelskorrespondens. London d. 7 Mars 1856. (Ur bref från Suse Å Sibeth.) Fri täflan skall försäkra oss om största öfverflöd af hvarje artikel till billigaste pris, men vi behöfva icke öfverflöd af billigt pappersmynt. Vi behöfva blott en viss qvantitet af papperspenningar, visserligen icke ovilkorligt faststäld till sin nominela summa, men dock en så stor qvantitet, och icke större, än att den i värde motsvarar det mynt de representera; — om pappersmyntet blir billigare än det klingande myntet, så är det ett ondt och icke en fördel. Sir Robert Peel 1844. Det är visserligen sannt, att något Perpetuum mobile,? i form af en konstrik maskin, ej gifves, men det gifves dock ett, som har sitt ursprung ur menniskosnillet, dess handlingar och deras verkningar, ty dessa elementer stå aldrig stilla, utan äro i ständig rörelse, — sträfvande efter ett godt, som den närvarande tiden icke erbjuder, men som dock genom menniskoförståndet upptäckes i sjerran. Antingen uppnås det genom en sann kunskap och ihärdighet, — eller förloras genom de mäktigare bemödandena af dem, som anse tillbakaskridandet — icke framåtskridandet — för den lycka, som menniskoandan eftersträfvar. Politiskt betraktadt, se vi i Amerika ett goahead-system, som blott med möda kan hållas inom behöriga skrankor genom svaga lagar och de förståndigares ansträngningar, men deremot i många europeiska och asiatiska länder, der monopol och godtycklighet ensamma herrska, en tendens att framtvinga ett stillastående, empirism, ja tillochmed ett tillbakaskridande, men rörelse visar sig dock alltid, den må nu gifva sig tillkänna genom ifrande för expansion eller för okunnighet och liknöjdhet. Hvarje generation har sin historia, sin karakter, sin egendomlighet, — och dess tendens afviker ifrån den, som var förherrskande hos förfäderne. Det förekommer oss, att nästa generation skall blifva mycket vigtigare för samtiden och efterverlden än någon som helst af de mera framstående i den oss bekanta nationernas historia. Man erkänner nu att menniskosnillet förmår ästadkomma vida mer, än man förr anade, och då man nu är i stånd att röra sig friare än fordom, så uppnås äfven flera ändamål. Egendom är det stora goda, hvarefter enhvar sträfvar, men som fordom blott ägdes af få, — nu likväl af många; — åtminstone torde vi kunna antaga, att sedan ett århundrade tillbaka en större qvantitet egendom blifvit frambragt, än liktidigt proportionen i tillväxten af de intelligenta nationerna. Denna vigtiga omständighet verkar vida mer emot monopol och godtycklighetsvälde, än enskilde maktegandes påbud. Skulle ännu något tvifvel derom råda, så måste det försvinna vid erinran om de trenne senaste årens politiska tilldragelser, hvilka visat verlden, att stora och intelligenta massors röst har en mäktigare verkan, än bemödandena af envise monopolister, hvilka genom ohjelpliga verktyg inbillade sig vara i besittning af en makt, den de i sjelfva verket icke ägde. Europa öppnar nu ögonen och inser, att det genom ökande och förbättrande af alla industrigrenar kan vinna vida mera för sin komfort och sitt välstånd, än hittills skett. 1 Europa bor blott sjerdedelen af den kända jordens hela befolkning. Af de andra tre fjerdedelarna är mera än hälften, således nära fyra hundra millioner menniskor, tillgängliga för den europeiska handeln, antingen genom produkter som de lefverera, eller genom europeiska varor som de konsumera, eller — såsom i de flesta fall, genom båda elementerna. Europa kan således ännu i flera århundraden räkna på de transmarinska folkens handel och kunskaper, och då i senare tiden den sannolikheten allt mera träder i dagen, att framdeles äfven i östra Europa och i de länder, som skilja Europa ifrån Asien en större handelsfrihet skall inträda, befordrad genom ångfartyg, jernbanor, landsvägar och säkerhet till egendom, genom bättre och liberalare legislativa och polis-inrättningar, så skola ock dessa länder med sin rika jordmån, som så lätt och rikligt producerar lifsförnödenheter, vinna en välgörande lyftning i afseende på befolkning, civilisation, produktionsoch konsumtions-förmåga. Sedan etthundrafemtio år tillbaka har man vandt sig vid att betrakta England med en blandad käns