hertigdömet Parma. I fall Frankrikes mening blefve den segrande, skulle hertigen af Modena erhålla Donaufurstendömena och hertiginnan af Parma denne furstes stater. Grefve Walewsk! och baron Bourqueney hafva på det bestämdaste uttalat sig för nödvändigheten af en ersättning åt Sardinien; England och Turkiet äro äfven ganska varma anhängare af denna åsigt och Ryssland yttrar sig icke deremot. Den egentliga diskussionen förekommer imellertid först efter fredsprotokollets undertecknande. Då man vet huru strängt kongressens förhandlingar hemlighållas, kunna naturligtvis ofvanstående meddelanden ej göra några bestämda anspråk på tillförlitlighet. Vi hafva dock velat återgifva dem, dels för det intresse de ega och dels emedan mycket talar derför att de icke sakna all grund. PREUSSEN. En ny duell har ägt rum i Berlin, den 13 dennes, uti hvilken en grefve v. Canitz blifvit skjuten. Då ännu detaljer saknas om denna duell, kan det icke afgöras om den står i förbindelse med Hinckeldeyska affären. Detta synes dock vara förhållandet, då i sammanhang med berörde duell omnämnes ett rykte, att Jockeyklubben på befallning från högre ort blifvit definitift upplöst. Det synes nu vara fullt utredt, att den fiendskap emellan v. Hinckeldey och junkerpartiet, hvilken slutade med den olyckliga duellen, hade sin grund i polisens åtgöranden emot de högvälborna hazardspelarne i Jockey-klubben. Hinckeldeys mördare v. Rochowvistas nu på, sitt hedersord, å sitt gods Plessow vid Potsdam. Såsom löjtnant vid landtvärnet kommer han satt dömas af krigsrätt. Krigslagarne, enligt hvilka han skall dömas, belägger hans brott med icke större straff än 6 månaders till 5 års fästningsarrest. Konungen försäkras i en egenhändig skrifvelse till justitsministern uttryckt sitt höga ogillande af Hinckeldeyska duellen och befallt att rättvisan skall hafva ssin gång. v. Hinckeldey begrofs den 13 dennes med stora högtidligheter och nästan hela Berlins befolkning var på benen, endera som deltagare i eller som åskådare af denna akt. Konungen, prinsarne, ministrarne och flera andra högtstående personer hade infunnit sig i sorghuset och bevistade den kyrkliga ceremoni, som der företogs med liket, innan det affördes till sitt sista hvilorum. Då den aflidne ej efterlemnat någon förmögenhet, så har för hans familj på börsen öppnats en subskription, som sedan d. 13 redan lemnat ett resultat af 10,000 Thaler. Derjemte hafva några af Berlins förnämsta borgare i tidningarne infört en uppmaning till medborgare af alla klasser inom hufvudstaden att afbörda sig deras tacksamhetsskuld till den aflidne genom en stiftelse till hans barns förmån. Gåfvor, huru ringa som helst, varda emottagna. Dessa tacksamhetsyttringar synas till stor del hafva sin grund i politiken, i det man begagnar dem som en demonstration emot junkerpartiet. De reaktionära bladen bemöda sig att asfkläda tilldragelsen hvarje politisk partikarakter och tillbakaföra den till rent personliga orsaker. Den tillförordnade polispresidenten v. Ludemann har anmodat samtliga tidningsredaktionerna i Berlin att blott upptaga det rent faktiska af denna sorgliga sak och icke genom räsonnemanger nödga honom till konfiskeringsåtgärder. National-Zeit. och Volkzeit., som lemnat denna vink opåaktad, hafva derför också blifvit belagda med beslag. Den hr v. Raumer, som lagt hand på sig sjelf, var icke ministern af detta namn, utan en embetsman i ministeriet för kungliga huset. Ett rykte påstod att v. R. försummat det uppdrag han erhållit af konungen att afI böja duellen emellan v. Rochow och v. Hinckeldey och i förtviflan deröfver afhändt sig lifvet. Detta rykte bestrides dock på det bestämdaste från flera håll. Ett annat rykte säger, att den olycklige i ett efterlemnadt bref förklarat, att han genom en frivillig död velat förekomma en honom hotande hjernåkomma. Faktiskt skall vara, att den olycklige led af hypokondri och var förföljd af fixa ider. AMERIKA. Enligt de senaste underrättelserna från Newyork saknades ännu Pacific, så att förlusten af detta fartyg allt mera hotade att blifva en sorglig visshet. Detta fartyg medförde depescher från engelska regeringen, hvilka sägas hafva innehållit en i ganska försonliga ordalag affattad proposition om