Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1856, sida 1

— Jag behöfver intet, afbröt henne grefven; — jag tackar emellertid för ert artiga anbud. — Men giftermålet, giftermålet? utbrast Augusta och sträckte händerna öfver trädgårdshäcken. — hvem är det, som gifter sig? Det är hvarken jag eller min syster, det är säkert; man skulle i annat fall åtminstone underrättat oss derom ... Utom oss finnas här tvenne Malajskor .. men deras giftermål skulle ni ej finna nog vigtigt, för att skrifva derom till Frankrike. Annars finnes här intet fruntimmer, utan vår mor Aurore . . hennes enkesorg är visserligen slut, och hon sade för några dagar sedan, att hon skulle taga sitt parti ... Maria, vår mor gifter sig bestämdt! Jag spår det! Den underrättelsen skulle gjort mig bedröfvad i går, men i dag gläder den mig. — Mina damer. sade grefven i bönfallande ton, — jag ber er i himlens namn att i afseende på denna nyhet iakttaga den djupaste hemlighet. Jag har begått en oförsigtighet; jag trodde, att ni var underrättad af Aurore sjelf .. hon skall emellertid i afton utan tvifvel tala med er om sitt giftermål, och då gäller det att ej för henne röja min obetänksamma öppenhjertighet. Mina damer, viljen J lofva att göra mig denna tjenst? — Frukta icke, herr grefve, svarade Augusta; — jag lofvar det. Maria gjorde samma löfte. — För öfrigt, återtog Augusta, — förvånar mig detta alldeles icke, och, såsom jag tror, icke heller dig, min syster. Sedan vi lemnade Kalima ha vi många gånger sagt oss emellan: grefvinnan Aurore blir nog gift med Paul, det är säkert... Ni bör veta, herr grefve, att herr Paul är en verklig vän, en bror .. Och sådant godt hjerta! ... Om ni hade sett den