Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1856, sida 1

De fridläse på Java. Ar Möåry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Ja, mademoiselle . . det vill säga, jag tror icke, att jag går åt det hållet... jag har ett bref att skrifva. — Skrifver ni till Frankrike? — Nej, mademoiselle .. det vill säga, jag skrifver till Frankrike .. underrättar mina vänner derstädes om den stora nyheten . .. — Åh, vet ni någon stor nyhet! — Nyheten för dagen .. ni känner den bättre än jag, mademoiselle . . jag menar giftermålet . . — Ack, berätta den för oss, herr grefve! Vi äro så nyfikna; ursäkta oss, men vi få ju aldrig höra något af hvad som föregår i verlden. Grefven blef plötsligt förlägen; han insåg, att han begått en oförsigtighet, men det var nu försent att öfverskyla den; han hade med en vårdslöst kastad gnista upptändt de båda enslingarnes nyfikenhet... detta begär, som eremitlifvet hos unga lifliga menniskor visserligen kan för ögonblicket döfva, men som vid första anledning vaknar med förnyad kraft. Ordet giftermål utöfvar en magisk verkan på ödemarkens döttrar såväl som på städernas. — Herr grefve, sade Augusta med förtjusande liflighet, — kan man ej få bjuda er på något? Niser så medtagen ut; värman är också tryckande i dag. Vi hafva alla slags förfriskningar...