Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1856, sida 1

Be fridlöse på Java. Af Måry. (Forts. fr. föreg. N:r.) Raymond hade ännu ej hemtat sig tillräckligt, för att kunna gifva ett svar på denna för honom förfärliga fråga. — Jag känner er tillgifvenhet för mig, fortfor Aurore; — och vet, att ert namn, er ungdom och era tjenster berättiga er att skänka mig er kärlek, men jag skulle aflägsna alla nybyggarnes hjertan från mig, om jag valde en man af högre stånd; jag vill välja bland dem, som stå under mig, för att visa, att de alla kunna höja sig genom arbete och uppfostran. Grefve Raymond, jag begär af er ett offer, som ert ädla hjerta ej skall vägra mig. Raymond tryckte handen mot sitt bröst och sade: — Madame, fordra mitt lif, och jag skall gerna offra det för er, men att uppoffra min kärlek är omöjligt. Blotta tanken på att veta er vara en annans maka förkrossar mig. Jag skall ej öfverlefva er bröllopsdag. Tro ej, att jag säger detta med tanken på sjelfmord; förtviflan skulle döda mig. Att se er vid en annans sida, att nämna er med en annans namn — aldrig! Jag vill hellre ropa såsom de fördömde på verldens sista dag: J berg, uppsluken mig! Den unga kreolskan erfor i detta ögonblick en af dessa skakande sinnesrörelser, för hvilka den manliga styrkan skulle duka under, men qvinnorna äro födde att uthärda inre strider, vida förfärligare än män