Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1856, sida 1

Raymond erfor hastigt en känsla af glädje; af denna början på samtalet spådde han godt. — Grefve Raymond, fortfor Aurore, — vill ni, som studerat historien, säga mig, vid hvilka af dess store män ni mest fäst er? — Hvarför denna fråga? — Låt orsaken vara hvilken som helst, men besvara den. — Alexander... Cesar... Hannibal... Karl den store ... Ludvig XIV... Önskar ni flera namn, madame? — Hvarför icke? — Nåväl: Henrik 1V ... Ludvig IX ... Carl — Fortsätt! . U Illvem skall jag vidare välja? Behagar ni Scipio? — Jayäl. — Hannibals besegrare? — Nej, segraren öfver sig sjelf ... Ni tyckes hafva glömt honom, herr grefve. — Det är sannt, och denna glömska är desto oförklarligare, som jag har en utmärkt gravyr... l — I Versailles? — Ja, i mitt hus vid gatan Reservoire; en gravyr af Lejay ... — Som framställer en hjeltemodig handling af den dygdige Romaren? — Ja, madame. Ämnet är Scipio åätergifvande en hustru åt sin man. Jag känner en person, som försökt göra detsamma, som Scipio ... i — Det vill säga: som velat återgifva en fången qvinna åt sin make? 1 Ai — —— — — Tvertom: den ifrågavarande personen ville återgifva en hos röfvare fången man åt sin hustru, Sast