De fridlöse på Java. Af Måry. (Forts. fr. föreg. N:r.) Raymond steg upp, och hans kamrater följde exemplet. — En skål, fortfor han, — för fru grefvinnan Aurore Despremonts! Aurore bugade sig och sade: — Jag tackar er, mina herrar. Skålar pläga annars icke drickas i mjölk, då man har Konstantia . . Ni, herr Paul, har ni också profskjutit er studgare? Paul stammade, skakade på hufvudet, höjde axlarne, men svarade ingenting. Raymond kom till Pauls hjelp och sade: — Vår vän Paul är en mästerskytt; han behöfver ingen vidare öfning och kunde gifva oss alla underrisning i konsten. Vandrusen och Råvest äro äfven utmärkta skyttar, men af andra ordningen; der var endast en lärjunge, nemligen jag sjelf. Grefvinnan reste sig upp, sägande nägra ord till Strimm och Minian. Desse nickade gladt och lemnade trädgården. — Ah, det är måhända tid att återgå till arbetet, sade Raymond, i det han steg upp, för att taga afsked af Aurore. Vandrusen och Paul följde Raymonds efterdöme och togo sina halmhattar, som de hängt på en aloegren.