Styckegods. En Jagthistonia. Från Wertheim (Baden berättas att en jägare förliden månad bittida e1 morgon gick på jagt och fick på skorstenen af et lågt hus se en uggla, på hvilken han icke kunde neksig nöjet att skjuta. Skottet föll och ugglan störtade hufvudstupe ned i skorstenen. Då jägaren i det samman frånstugan får höra högjudda klagoskri skyndar ha. in och får vid spiseln se en på knä liggande qvinna som ber om räddning från den Onde, hvilker just då hon höll på att göra upp eld kommit net genom skorstenen och huggit henne bak i nacke för att draga af med henne. Ugglan hade i falle träffat på den i spiseln nedböjda qvinnan, i hvar: skuldror hon i dödsryckningarne fastslagit sina klor och huru svårt det än var att lösgöra dessa, ble det dock för jägaren vida svårare att öfvertyga de förskrämda, vidskepliga qvinnan om att hon ick befunnit sig i en värre roffogels klor än i en simpe ugglas. (K. P.) Ett sjelfmord har nyligen i Breslau begått af en 30:ärig ogift qvinna, på det sätt att hon tagi nyckeln ur en kista i hvilken hon nedkrupit, och hvars lock slagits i lås derigenom att hon ofvanpkistan hade ställt en tung koffert. Efter 14 dagar: sökande fann man liket af sjelfmörderskan, son naturligtvis snart genom qväfning ljutit döden. Vic obduktionen fann man i magen sy-och stoppnålar spikar och tillochmed gift, hvilket bevisar att hor förut på annat sätt sökt beröfva sig lifvet. Antalet af sjelfmord i Frankrike uppgå endast sedan början af detta århundrade till icke mindre än 300,000, oberäknadt alla försök till sjelf mord. I huru hög grad de med hvarje år tilltag: synes deraf, att de under perioden från 1834 till 184: tilltogo med mer än en tredjedel. Året 1848 utmärkt sig derigenom att vida färre sjelfmord då begingo än under åren 1847 och 1849. I allmänhet begås flere sjelfmord af mankönet och de ogifta än a qvinnokönet och de gifta. Sedan några år tilltag: sjelfmorden i en förfärlig grad särdeles bland ungdomen. Om Kontradansen. Kontradansen, elle: den i många decennier brukliga Quadriljen, som nt lemnat rum för den så kallade fransäsen, har bland de lärde i Paris föranledt en allvarsam strid, både med tungor och pennor. Man kan dock med mycker sannolikhet antaga, eller åtminstone gerna vilja tro det de komma sanningen närmast, som påstå att der dansens ursprungliga benämning härleder sig frår engelskan, af de båda orden country (land) och danc (dans) hvilket således blir land-dans, (landtlig dans). Dermed må nu vara huru som helst; men det vissa är, att denna dans spred sig icke blott till Frankrike och Italien, utan öfver hela Tyskland, Holland Belgien och vidare till de nordliga rikena, Sverge Danmark och Ryssland. En i Holland år 1686 utgifven samling af kontradans-musik bevisar at detta slags dans redan på den tiden var öflig och mycket omtyckt. I Frankrike hade den er längre tid hvilat, men upptogs åter 1745, och def genom en balett, hvartill den då så ryktbare Rousseau komponerade musiken. Denna hallett kallades Polymnias Fest. Uti densamma förekom en Quadrilj (kontradans) som bringade pariserpubliken i en sådan förtjusning, att man sedermera nödgades inblandsa den i alla balletter och divertissementer, på det att såsom en fransk skrifställare från den tiden uttrycker sig: Åskådarne måtte få fröjda sig åt ett riktig muntert stycke. Från teatertiljorna banade kontradansen sig snart väg till salongerna och hann snart till en höjd, sådan ingen af den sednare tidens sällskapsdanser någonsin förr hade hunnit. (Fam. J.) li ——