Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1856, sida 3

Styckegode. En komiker vid Sebastopols stormningSiöcle berättar följande exempel på det mod, som zuav-teaterns skådespelare ådagalade på Krim. Då zuaverne den 7 juni efter intagandet af det första Hvita Verket stormade fram mot det andra, lyckades en af de första komiske skådespelarne vid den franska läger-teatern, som äfven dittills hade uppfört sig särdeles hjeltemodigt, att svinga sig upp på bröstvärnet. När han väl hunnit dit upp, framstötte han ett häftigt rop och rusade rakt ned på en der stående rysk officer, afväpnar honom och kastar ned honom, i det han ropar: ÅJag vill inte döda dig, men gif mig din rock, ty den måste jag hafva för teatern! Faran af whist-spel. En gammal utlefvad spelare har berättat följande whist-fiendtliga anekdot: För någon tid sedan frågade jag en af mina vänner, en läkare, som är en fulländad verldsman och således äfven spelare, om han spelar whist— Whist? — blef svaret. — Nej, whist har jag försvurit; whist är ett uselt, ett apoplektiskt spel. — Ett apoplektiskt spel! . . . det förstår jag inte. — Jo, ser du, min käre vän, det är fullkomligt bevisadt, att whisten redan förorsakat oräkneliga fall af slagfluss. I synnerhet har man i England gjort den iakttagelsen, att otaliga whistspelare, och bland dem till och med flere af konungarikets hertigar och pärer, aflidit med de 13 korten i sin hand. — Men, — tillät jag mig härvid anmärka, — tvärtom tycker jag mig hafva funnit, att whist är ett kallt, lugnt och öfverlagdt spel. — Nå väl! Eftersom du nu omöjligt vill sätta tro till mina ord, så vill jag berätta dig följande tilldragelse, till hvilken jag sjelf varit åsyna vittne. — Godt . . . berätta då. — Det kan nu vara för omkring sex år sedan, då jag brukade träffa tillsammans tre gånger i veckan med fem eller sex bekanta för att spela whist, och det till och med en louisdor pointen, om jag rätt kommer ihåg. En afton sutto vi tillsammans som vanligt. Partiet hade redan börjat, då en af spelarne, en liten torr och gröngul karl, tager upp sina kort, ordnar dem och lägger dem derefter midt framför sig. Plötsligt lutar han ned hufvudef armarne sjunka slappt ned till sidan, och jag ser, huru han vacklar af stolen. Jag vill skynda till hans hjelp, men det var förgäfves; han var redan död ... död till följd af en slagfluss. Man forskar efter orsaken, som möjligen kunde hafva föranledt en så plötslig död. En inom vår krets utropar: Jag vill slå vad om 5,000 francs, att han icke hade någon trumf bland sina kort. Det besynnerliga vadet, gjordt öfver en spelares lik, antogs genast. Man bläddrade igenom korten och fann att upphofsmannen till vadet verkligen hade haft rätt ... icke en enda trumf fanns ibland korten. Förstår du nu min åsigt om whist? —Fullkomligt. oo oas FL tg nn SENSE TERES a a a a