Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1856, sida 2

— Svara för dig sjelf. — Men betänk då, att vi för den förlömda duellens skull sade oss skola besöka ett ställe, der sockerröret vexer. Vi måste redogöra för vår expedition icke blott inför grefvinnan utan äfven mamsell Augusta och våra kamrater. — Dender lilla holländska damen kan jag icke tila, anmärkte Paul i förbigående. — Det är icke fråga om den saken nu .., Vi måste alla öfverenskomma om hvad vi skola berätta rörande expeditionen, så att vi ej motsäga hvarandra. — Jag ämnar tiga och kommer således ej att motsäga din rapport. — Vi måste stanna här en stund och rådslå, innan vi fortsätta vandringen, sade Vandrusen. Just som Holländaren var färdig att ropa till Raymond och Alban, att de skulle stanna, såg han dem göra sjelfmant halt och fatta sina gevär. Tvenne så oförskräckta män, som Alban Råvest och Raymond de Clavieres, kunde ej gripits af panisk förskräckelse. Någon fara eller åtminstone grundad misstanka om en sådan var tydligen förhanden. Paul glömde sig för ett ögonblick, fattade sitt gevär och var i tre språug vid sidan af Raymond och Alban. Vandrusen lät ej heller vänta på sig. Raymond lade pekfingret på sin mun och gaf dem tecken att lyssna. (Forts.)