ning kan Sverige ej komma, utan genom besittningen af Uleåborg. Må man ej inbilla sig, att Ryssland afstår från sina förstoringsplaner! Den skarpa lexa, som det erhållit på Krim, skall ej göra denna magt visare. På sin höjd skall dess äregirighet inslå en annan väg och söka aflopp i en annan riktning. För kort tid sedan yttrade storfurst Konstantin, vid en inspektion af fästningen Kronstadt, till öfverste Pichelstein, som kommenderade belägringsparken i Sebastopol och för närvarande är chef för fyrverkerikorpsen i Kronstadt: hvad vi förlorat i Svarta Iafvet, skola vi återvinna i Östersjön; vår sjömagt skall der koncentreras och förses med alla de medel, hvarmed snillet och vetenskapen kunna göra en örlogsflotta fruktansvärd. Dessa ord torde anses oförsigtiga, men de äro sanna: Ryssland skall aldrig öfvergifva sin ärfda politik, som grundlagt dess magt; medan de krigförande magternas representanter sammanträda i Paris, för att arbeta på fredan, har Ryssland redan i sina nordliga farvatten helt tyst börjat nya rustningar: i Archangel bygges en flotta, som redan räknar sex stora ångare och ett temligen betydligt antal kanonbåtar. Vestmagterna kunna således icke vara nog på sin vakt, och då vi önska, att de måtte begagna sig af femte punkten för att öka Skandinaviens motståndskrafter och betrygga dess säkerhet, sker detta hvarken af tom skuggräddsla eller öfverdrifven försigtighet. Danmarks egendomliga ställning förtjenar äfven tagas i skärskådande, i synnerhet om fredsunderhandlingarne komma att slutas med en kongress, der Europas intressen blifva föremål för öfverläggning. Vi hafva påpekat de faror, hvarmed danska successionsordningen hotar; det blir kongressens uppgift att förekomma dem. Den säkraste utvägen att betrygga framtiden mot dessa faror, vore att genom en ny lag om thronföljden närmare sammanknyta de trenne skandinaviska rikena. Det gifves ännu en punkt, på hvilken vi tro oss böra fästa Frankrikes och Englands fullmägtiges uppmärksamhet. Under det man håller på att tygla zarernas äregirighet och betrygga den europeiska jemvigten, vore det äfven tillfälle att tillbakavisa de högt uttalade anspråk, som gå ut på att göra Ryssland till ett obegränsadt vendsvälde. För att göra sig en föreställning om de planer, på hvilka man sedan lång tid tillbaka rufvar i S:t Petersburg, vilja vi anföra inledningen till det handelsfördrag, som år 1838 afslöts mellan Sverige och Ryssland. Af den massa titlar, hvilka zaren der bifogar till sitt namn, skall man finna, att det är hög tid för Europa att inblanda sig i saken och nedtysta usurperande anspråk, som hota att förvandla den europeiska jemvigten till ett betydelselöst ord. Vi lägga härmed början af detta i sitt slag egna dokument under konferensmedlemmarnes ögon: vvi Nikolaus I, med Guds nåde kejsare och sjelfherrskare öfver alla Ryssar, Moskwa, Kiew, Wladimir, Nowgorod, zar af Kasan, zar af Astrakan, zar af Polen, zar af Siberien, zar af Chersonesus Tauricus, herre till Pleskow och storhertig af Smolensk, af Volhynien, Podolien och Finland, hertig af Estland, Liffland, Kurland och Semgallen, af Samogitien, Bialystok, Karelen, Tver, Jugurien, Permien, Wiatka, Bulgarien och andra; herre och storhertig af Lilla Nowgorod, af Cuernigowien, Resan, Polock, Rostow, Jaroslaw, Belosersk, Udorien, Obdorien, Condinien, Witepsk, Matislav, herrskare öfver hela Noråkusten, herre till Iberien, Cartalinien, Georgien, Kabardien och provinsen Armenjen; arffurste och suverän öfver furstarne af Tzerkassien, Gorski och andra, arfving till Norge, hertig af Schleswig-Holstein, Stormarn, Ditmarschen och Oldenburg Kc. Kc. göra veterligt, att, till följe af en gemensam öfverenskommelse mellan Oss och H. M. Konungen af Sverige och Norge, våra respektive fullmägtige hafva slutit och undertecknat i Stockholm d. 26 April (8 Maj) år 1838 Af denna uppräkning af sina titlar finner man, att zaren icke döljer sina ärelystna planer. Han förklarar sultanen för vasall under Ryssland, med hänseende till Armenien; Österrike och Preussen med hänseende till Polen; Sverige med hänseende till Norge, samt Danmark till hertigdömena Slesvig och Hol