HAO — Räftegänasoch Dolissaker. IIos poliskammaren har tvenne gånger förevarit ett mot handlanden Theodor Olsson vid Sillgatan anhängigejordt mål, dels för det han, som skulle begagna fraktören Wiottis utskänkningsrättigheter, innehaft ett parti bränvin, hällande endast 3: grad, hvaraf skett utskänkning, och dels för det den vid beslagstillfället å kärlet påsatte försegling blifvit bruten och bränvinet tillsatt med sprit, hvarigenom detsamma vid omprofning befunnits innehålla 54 grad. Af på ed hörde vittnen upplystes, att sedan kommissarien Göthe inhemtat, det handlanden Olsson skulle bedrifva utskänkning med undergradigt bränvin i utskänkningslokalen, som är belägen i det hus, der svaranden har sin salubod, men på andra sidan om förstugan inåt gården, hade Göthe den 26 sistl. Februari tillsagt konstapeln Wetterqvist att der låta inköpa något bränvin, för att kunna utröna sanna förhållandet. Wetterqvist hade derföre sagde dag skickat tvenne personer till uppgifna stället att tillhandla sig bränvin, och hade dessa efter någon stund återkommit med sådant hvar på sin butelj, hvilket, vid anställd profning befunnits hålla blott 31 grad, och hade samma personer tillika upplyst, att det köpta bränvinet tappats af ett jernpandadt till färgen grönt ankare, som legat till venster i utskänkningsrummet längs inåt väggen. Med anledning häraf hade Göthe, åtföljd af Wetterqvist, mellan kl. 3 och 4 på eftermiddagen infunnit sig uti utskänkningslokalen, hvarest det omnämnda ankaret påträffades å anvisadt ställe, och hade vid profning af deruti befintligt bränvin, detsammma blott hållit 3; grad. IIandl. Olsson, tillkallad och underrättad om förhållandet, profvade då sjelf bränvinet, som han sade uppgå till något öfver 4 grader; men förklarade tillika, sedan Göthe anmärkt, att enär detsamma icke höll 5 grader det vore beslag underkastadt, det Olsson ingenting hade att skaffa med bränvinet, hvilket tillhörde Wiotti, som hyrt lokalen af Olsson och der bedref utskänkning; följaktligen vore Wiotti men icke Olsson ansvarig för bränvinets möjliga undergradighet. Dock hade svaranden tagit Göthe afsides och frågat honom om icke saken kunde i godo uppgöras, hvilket Göthe nekande besvarat, men på framställning af svaranden, det en obehaglig uppmärksamhet skulle väckas hos grannarne, om kärlet bortfördes på ljusa dagen, ingått på att försegla sprundet och tapphålet å ankaret, på det att detsamma kunde qvarstå till skymningen, då ankaret genom svarandens försorg skulle transporteras till polisvakten. Förseglingen hade tillgått sålunda, att öfver sprundet lagts ett segelgarn, å hvars båda ändar Göthe i lack pätryckt det i hans batong ingraverade stadsvapnet och Olsson å sjelfva sprundet sitt sigill, samt tapphålet blifvit försedt med båda dessa sigill. Ilärefter hade Göthe aflägsnat sig, men vid sextiden på aftonen uppkommit i vakten, för att efterse om svaranden, enligt löfte, uppsändt ankaret, då svarandens dräng något derefter infunnit sig med detsamma, som var instucket uti en säck. När ankaret upptogs utur säcken. hade Göthe genast märkt och tillkännagifvit, att ett af hans sigiller blifvit rubbadt, ehuru åter fastsatt. Vid derefter skeende omprofning af bränvinet, i flera personers närvaro, hvarvid traktören Wiotti äfven var tillstädes, befanns detsamma då innehålla — 54 grader. Handlanden Olsson, personligen närvarande, förklarade, att det i beslag tagna bränvinet icke tillhörde honom utan Wiotti, och att det vore denne, som bedref utskänkning i den lägenhet, der beslaget gjordes; till stöd för denna uppgift företedde han ett kontrakt, utvisande att lokalen blifvit af honom till den förre uthyrd. Svaranden förnekade icke att han profvat bränvinet i utskänkningslägenheten, då han funnit det hålla något öfver 4 grad., medgifvande tillika, att han velat uppgöra saken i godo med Göthe, men detta hade skett af välvilja för Wiotti, på det denne ej måtte blifva lagförd; bestridande deremot svaranden, att något sigill med hans vetskap blifvit brutet, hvilket befunnits i samma skick, som då detsamma först påsattes. Åklagaren anmärkte härvid, att det vore så myeket påtagligare det sigillet blifvit rubbadt, enär det vid beslagstillfället blifvit satt ofvanpä segelgarnet, men sedermera befunnits under detsamma, hvilket förhållande såväl Göthe som Wetterqvist också vitsordade. Vid senare förhöret tillstädeskom, efter kallelse, Wiotti personligen, men handl. Olsson genom ombud, som inlemnade cn skrift, så lydande; Med anledning af det beslag å ett ankare bänvin, som den 26 sistlidne månad egde rum hos traktören herr A. G. Wiotti uti den hos mig af honom hyrda lokal i huset N:o 69 (nytt N:o 28) vid Sillgatan, får jag härmedelst ytterligare afgifva den förklaring, att jag icke har mig bekant huru med det ifrågavarande bränvinet sig förhåller, om samma verkligen var undergradigt eller icke, hvilket vid profningen kunde ha skett af misstag eller brist af vana, hvilket i alla hänseenden mig icke rörer, hvarför jag anser mig icke skyldig svara för det fel, som påstås blifvit begånget uti traktören A. G. Wiottis utskänkningslokal, och anhåller jag härmed ödmjukligen att från