Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1856, sida 1

De fridlöse på Java. Af MHåry. (Forts, fr, föreg. N:r.) — Hvad säger ni? Kan ni våga påstå något sådant? Hit med kulorna, och låtom oss slåss på lif och död! i — Ja, jag fordrar detsamma, ty ni har vågat påbörda mig en osanning, sade Raymond lugnt. — Nej, inföll Vandrusen, — på kulorna har jag lagt beslag. Här får ej skjutas ett enda skott mera. — Deruti har Vandrusen rätt, sade Alban, — jag svär vid de elfva tusen jungfrur, att duellen ej skall fortsättas. — Håll, mina vänner, sade Paul med tillkämpadt lugn; — hören mig, och J skolen medgifva, att detta är mer, än en menniska kan uthärda. Herr grefven påstår, att han förliden natt sett mig i grefvinnan Aurores trädgård . . . och likväl var det han, just han sjelf, som var der. Jag såg honom; mina ögon se skarpt äfven i mörkret, Nu var det grefven, som spratt till likt ett säradt lejon, och han var nära att högt förklara Paul för lögnare, men besinnade sig och sade med högtidligt lugn. — Mina vänner, kännen J grefve de Clavieres tillräckligt, för att tro hans ord? Vandrusen och Alban bugade sig vördnadsfullt, såsom ett tecken till bifall.