Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1856, sida 1

— — ——p — Tillät då mig att få läsa det, sade Vandrusen. — Gör med det hvad ni vill, svarade Raymond; — hvad mig beträffar, vill jag ingenting veta af dess innehåll; jag vet redan för mycket. — Ja, vi veta för mycket, upprepade Paul. Vandrusen öppnade brefvet och hade knappt ögnat i detsamma, förrän han utbrast: — Grefve Raymond de Clavieres, min vänskap ålägger er såsom en pligt att läsa detta bref ... läs! Fruktande, att Vandrusens uppmaning skulle inverka på grefven, ville Paul bortsära denne med sig, men brefvet var redan i hang hinder. — — XXII. Raymond lösgjorde sig från Paul, så snart hans blick föll på brefvets underskrift. Namnet, som stod under skrifvelsen, var redan tillräckligt att rättfärdiga grefvinnan Aurore: det var namnet Robert Surcouf. . Gretven gick ett stycke afsides och satte sig under ett klipphvalf, der han läste brefvet, medan hans tre följeslagare så att säga läste det i hans ansigte, i hvilket alla slags känslor och sinnesrörelser aflöste hvarandra. Vi meddela här Surcoufs skrifvelse, emedan den bidrager att måla den ryktbare mannens karakter ). ) Ännu en gång tager sig förf. friheten anmärka,